Det var länge sedan jag skrev om min alunrotplantering. Rabatten var min ögonsten de första åren efter anläggningen, men jag har nu vant mig vid den och den har tappat lite av sin dragningskraft på mig. 

Men det är fortfarande en av mina planteringar som jag är nöjd med och inte har några större förändringsplaner på. För ett par år sedan grävde jag om den och la rotspärr vid planket för att hindra syrenen utanför att växa in i rabatten. Jag kan meddela att syrenen surar sedan dess.....

 

Den som har basökt Chelsea Flower Show listar enkelt ut var inspirationen kommer ifrån. I den stora paviljongen arrangerar alunrotspecialisterna sina plantor i ögonhöjd, mot en mörk vägg tillsammans med japanska lönnar och mossa mellan plantorna. Helt magiskt med andra ord. 

 

Mossa funkar inte i verkligheten, inte ens på Västkusten. De flesta alunrot behöver faktiskt partiell sol för att utvecklas bra och det gillar inte mossan alls. Jag har rundgått problemet genom att plantera tätt.

 

Färgskalan är mycket speciell

 

Den har flerstammiga japanska lönnen heter 'Orange Dream', en ganska vanlig buskig sort som är ljus-ljus grön på sommaren, men är orangeaktig vår och höst.

 

Alunrotens blomstänglar gör rabatten lite rufsig så här års, men jag behåller dem ett tag för omväxlingens skull. Vissa sorter har delikata färger på sina blommor.

  

En orangeblommande daglilja har smygit in för att tillföra lite variation.

 

Och ett gulbladigt hakonegräs avrundar hörnet.

 

Alunrot är en växt som många faller för och den är omåttligt populär i krukplanteringar.  På mina trädgårdsbesök har jag dock fått i intrycket att den är svår att hitta rätt plats för i rabatterna. De mörkbladiga klarar inte att hävda sig mot den mörka jorden och blir tråkiga i skugga. De limefärgade trivs inte i full sol och är alltjämt lite kinkigare. De olika namnsorterna har dessutom i allra högsta grad varierande växtkraft, vilket försvårar en lyckad placering ytterligare. 

Utslängd här och där tycker jag inte är en lösning som ger alunroten rättvisa, man måste hitta ett sammanhang åt dem. 

Jag har sett delikat alunrotsplantering i grus och i grus fungerar det utmärkt att endast ha några få plantor. Upphöjd plantering och stenar är naturligtvis toppen. 

Dagliljor och låga gräs är ofta bättre grannar än hostor, eftersom de vanligaste hostasorterna blir för stora och överdimensionerade med tiden. Mindre, soltåliga hostor fungerar bättre. Personligen tycker jag inte att alunrot och rosor är en fullträff, men jag har förstått att alunroten är populär bland rosälskare. 

Nu är det två dagar kvar till Tusen Trädgårdar och jag fattar inte att jag sitter här och bloggar. Nu får jag gå och fixa det sista....