Under årets sista vecka fylls alla sorters media av återblickar av olika slag. 

Jag gör också ett försök.  

Historien visar oss framtiden, brukar en auktoritet inom mitt yrke säga när vi svävar ut i vår iver att lösa ett problem. 


Så här såg det ut den 30 januari 2015. Blötsnö som smälte bort på ett par dagar. 


Snödropparna är aldrig först ut hos mig, (för det är julrosorna) men desto mer välkomna. I våras delade jag det lilla beståndet, som kommer från min mans mormor. Det ska bli spännande att se hur de har tagit sig. 

 

Trots en uppsjö av vårblommande lökar och perenner är det julrosorna jag minns allra mest från våren. 

 

Att lyckas med julrosor i sina rabatter är en undebar gåva man inte kan ta för givet, har jag förstått.

 

Minns väl gör jag också denna lilla ettriga överlevare som trots uselt omhändertagande förökar sig snällt och blommar om och om igen säsongen igenom.  Så även nu i juletid. Tack Elisabeth för denna underbara present!

 

De billiga Lidl-hyacinterna har nästan blivit för mycket. Jag räknar med lite klenare och mer verklighetsanpassad blomning i år. 

 

Abies koreana 'Icebreaker' kom och gick. Denna i mina ögon så eftertraktade planta direktimporterades från Tyskland med hjälp av min trädgårdsförening och dog bara några veckor efter plantering. Jag har nu bestämt mig för att i april 2016 följa med på en inköpsresa till Tyskland för att skaffa den igen. Ok, jag har sett den säljas i Sverige också, men det är lite coolt med inköpsresa utomlands. Det blir min första. 

 

Jag är ingen tulpanfantast men kunde inte motstå massa billiga lökar på Lidl. Förväntningarna är låga när det gäller blomning år 2  och det är anledningen till att jag är återhållsam med tulpaner i rabatterna. Jag är inte intresserad av utebliven blomning och massa gula blad på försommaren. 

 

Det här är jag desto mer road av. Min lilla rhododendrondal sparar inte på krutet i maj. Varje gång jag tittar ut över detta område tänker jag att det är otroligt att ha det så här i centrala Göteborg. Ganska centralt i alla fall. 7,5 km från Avenyn. 

Och sommaren blev precis så regnig som hostorna hoppades. 


50-års kalasen avlöste varandra under året. Här min är äldsta bästis' tur.
 

Efter flera års vånda och funderingar bytte jag bort innegårdens gräs mot singel i september. Lövfällningen blev en utmaning, men det går faktiskt att hålla gruset hyfsat rent med hjälp av kratta och lövblås. 

  


Årets bästa förbättringsåtgärd. En tidigare rak rabattkant fick sig en liten sväng. Mycket effekt för liten insats och helt gratis. Delade plantor fick äntligen plats. 


Höstens rea på plantskolan blev däremot  dyr. Bl a har jag blivit med hela 3 st silverpäron, som planterades på rad och ska formklippas. När jag ser silverpäron hos andra blir jag lite orolig, men då tänker jag på en annan auktoritet som på frågan "Hur stort blir det här trädet?" brukar svara: " Det bestämmer du." Dessutom har jultomten varit givmild och kom med en elektrisk häcksax i år.

 

Hösten blev lång och torr och höstfärgerna makalösa.

 


Rododendrondalen i decemberskrud. Ingen kyla, ingen snö.

 


Det är nog läge för att avsluta med en hoppingivande bild. En vy man möter utanför vårt hus under några dagar i början av juni. Grannens buskpion och en underbar himmel. 


En trädgård ger stabilitet och trygghet men rymmer också massor av förväntan, osäkerhetsmoment och överraskningar. Så lär även 2016 bli. En massa nytt men också sig likt på många sätt. 

Och mest konstant av allt är min kärlek till denna lilla plätt på jorden.