Hösten är av flera skäl en utmärkt tid för att anlägga nya planteringar. Nästan varje sensommar sätter jag igång ett större projekt och tanken är att färdigställa bädden lagom till höstrean.  I min plantskola sänker de priset på perenner i mitten av september och på träd och buskar 2-3 veckor senare och då måste jag ha plats för fynden!

Jag har fortfarande gräsmatta att ta bort. Familjen protesterar alltid i början men aldrig har någon sagt efteråt "Oj, vad jag saknar gräsmattan". Att behålla gräsytor med hänvisning till barn är för mig obegripligt. De leker mycket hellre i en djungel och springer på slingrande gångar än på en öppen gräsplätt, jag lovar. Ska de spela fotboll, finns det kommunala ytor att nyttja, jag vill inte bo på en fotbollsplan.

Så till grävandet som i det här fallet gick över förväntan. Grässvålen delade jag metodiskt i tegelstenstora bitar och fraktade till en avlägsen plats där den komposteras.

Spaden stoppades visserligen av stora stenar men det visade sig vara sprängsten. Med mannens hjälp grävde jag bort så pass mycket stenar så jag fick en 60-70 cm djup bädd. De uppgrävda stenarna sorterades efter storlek. De allra minsta gick till att fylla bersgsprickor med, de medelstora hamnade på en röse och de riktigt stora blev så småningom trappa på vår blåbärsklädda bergsluttning. Även björkarnas rötter kapades fast de var förvånansvärt få med tanke på att rabattens ena sida ligger endast 3 m från stammarna. Jag fyllde på med 3-4 kubik harpad jord, en blandning av torv, grus och hästgödsel.  Gångarna täcktes med markduk och markerades med torvblock. Ett smalt dike avgränsar från gräsmattan.

Jag är väldigt fascinerad över grävandet i trädgården. Det är fysiskt krävande, monotont och smutsigt särskilt om man är otålig som jag och inte inväntar idealiskt väder. Men grävandet är framför allt löftesrikt, en ofrånkomlig grund för skapandet i trädgården. Jag kan inte av egen kraft bygga ett hus men jag kan anlägga en plantering som består åtminstone i några år, med lite tur och underhåll kanske längre. När jag gräver i myllan kan jag tänka att allt som har levat förr och som ligger vid mina fötter kan ge nytt liv åt mer än mossig gräsmatta. Jag lär känna jordens struktur, får en känsla för vilka växter som skulle trivas där och fanatiserar om vackra vyer. Fantasierna ger ny kraft mitt i det svettiga arbetet. I grävandets stund är allting möjligt, inget är bestämt än, inga misstag har begåtts. Det kan fortfarande bli den snyggaste planteringen som någonsin gjorts, jag älskar den känslan.

Verkligheten är dock sällan så vacker som drömmarna. När bädden är klar för plantering och rabatten är ritad gäller det att få tag på de rätta växterna. Min livssituation är sådan att jag är överlycklig om jag kan få 2-3 timmar över för att smita iväg till den närmaste plantskolan. Någon inköpsresa till Holland blir det inte. Inte ens till Danmark har jag lyckats komma iväg ännu annat än lite snabbtitt på vägen hem från Legoland. Räddningen blir Göteborgs Botaniska Trädgårds lilla butik och trädgårdsamatörernas växtmarknader. Stommen till min trädgård kommer dock ifrån plantskolorna runt om i Göteborg. Jag är trygghetssökande i allt annat i livet så det är en hel del beprövade och pålitliga växter i min trädgård.

Nyplanterad bladväxtrabatt hösten 2011 

Och hösten 2013

Tack för idag! Nu måste jag hinna läsa GP innan det är dags för en ny arbetsvecka.

Du kanske också gillar

När anläggning blir en börda