Julafton i morgon.

Jag vill förstås ha det juligt och fint, både inne och ute och på bloggen. Men jag är inte pysslig. 

Jag är mer rejäl och jag saknar tålamod. 

Jag gillar att gräva och plantera träd och lägga ut grus, sådant som gör skillnad för gott eller i vart fall under en längre period. 

Att fixa ett bord med adventspysmys utanför köksfönstret är inte min grej. 


Jag tänker att julrosen mår mycket bättre i rabatten och murgrönan tål inte frost i kärl och kommer garanterat att dö. Perenna ljung har jag massor i vintergröna rabatten och jag har inget sug efter höstljung i balkonglåda. Inte heller efter babygran i kruka då jag odlar faktiskt tjusiga små barrväxter i backen. 

 


Jo, jag vet att det ena utesluter inte det andra. Jag skulle till och med vilja göra stämningsfulla arrangemang med kundmossa och levande ljus som inte blåser ut och fina bär som fåglarna låter vara. Jag har det som ambition varje november, men så här, dan före dopparedagen kan jag konstatera att det blev pannkaka i år igen. Det bidde inget. Jo, jag slängde ut nyutslagna hyacinter på trappan för att de inte ska vissna så snabbt i stugvärmen. 

 


Ok, jag får väl erkänna att jag är avundsjuk på dem som kan. Jag menar, inte nog med att fixa jularragemang på det där bordet utanför köksfönstret, en del klarar dessutom att fotografera det också, på ett sätt som får julkänslan att infinna sig hos halva Sveriges befolkning. Sådant kan jag bli sååå avis på. 

Ja, det är nog bara att nöta, nöta och försöka igen. Jag får väl ta sikte på jul 2016. 

Men det jag vill ha sagt är att jag önskar god jul till er alla av hela mitt hjärta.