Vår trädgård domineras av ett berg bakom huset. Det har blåbärsklädda terasser, mossiga slänter i norr och en stor vertikal spricka i mitten. Jag kommer fortfarande ihåg när jag som spekulant gick runt huset för första gången. Det kändes mäktigt och lantligt på en gång att ha ett berg så nära, endast 2 meter utanför tvättstugeingången. Och så föll jag pladask för blåbärsriset. 


Det är den här vyn som  möter en  runt hörnet bakom huset.


På den här vinterbilden ser man hur nära berget är från huset. Gången är lagd direkt vid husväggen och är ca en meter bred. Cypressen i vänster hörn står alldeles vid ingången.


Jag fick kämpa lite för att få berget att se lagom vildvuxet ut. Vildkaprifol må dofta väldigt gott om sommarkvällarna men kan lätt ta över och orsaka kaos med sina långa skott. Innan plantering av kulturväxter fick jag gräva bort stora stenar och bygga kanter för att skapa planteringshål. Sedan släpade jag hit säckvis med matjord, skottkärra funkar ju mindre bra på kuperad terräng.


Norrsidan från övervåningen


Blåbär och ormbunkar växer naturligt, vintergrönan och hostorna är inplanterde, så klart. För ovanlighetens skull är det sparsamt med färger just här, variationen på växternas bladform får räcka.

  


Bergenian klarar sig på ingenting.

 


På norrsidan trivs klätterhortensia och liljekonvalj som fisk i vattnet. Till höger skymtar komposten.



En vanlig men stilig hosta fotad från övervåningen.

 


Och kompisarna. I mitten en uppstamad lagerhägg vid namn 'Etna'.


Daglilja, blåbär, hosta och astilbe


Hortensia, Hydrangea paniculata är en oumbärlig växt i min trädgård. De älskar den sura skogsjorden och jag älskar deras blomning och vintersiluett. Just den här är lite taskigt beskuren, men jag lär mig allt eftersom. 

 


Lite färg smög in i grönskan i alla fall

 


På toppen växer en ädelcypress och en rönn. De är lite märkta av vinden. Hur de klarar sin vatten- och näringsförsörjning, är en gåta. 

 


Terasserna i öster använder vi till att odla björnbär. Så pass svåråtkomligt att jag har kallats för "bergget". Jag har lite blandade känslor inför denna titel. 


Från bänken på bildens vänster hörn har man utsikt inte bara över trädgården utan också över stora delar av vårt villaområde. Det är lite svårt att tro men civilisationen  är inte långt borta.