Trädgårdsturism intresserar mig mer och mer, allt eftersom min egna trädgård börjar bli full. Gunnel Carlssons 100 gröna pärlor i trädgårdseuropa har gjort stort intryck på mig. 

 

Jag har ett dedikerat exemplar och hon hälsar: "Res grönt!"

 

I boken tipsar hon om sina favoritträdgårdar i 8 europeiska länder, de allra flesta i Storbrittanien, givetvis. I mina ögon är det här Gunnels mest värdefulla bok, då den förenar praktisk och kulturhistorisk trädgårdskunskap genom att berätta om egna reseminnen. 

I Tyskland, där jag tillbringade en del av semestern, finns många sevärda anläggningar. Botaniska trädgården i Berlin visade sig ligga tillräckligt centralt för att familjens storstadslivssuktande del skulle acceptera ett par timmars besök där.


Huvudentrén

 

På andra sidan entrén är det höstanemoner 

 

och andra rejäla  perennplanteringar möter besökaren

 


 


 

Den mörka Ageratina altissima 'Chocolate' används nog inte så frekvent hos oss

 

Vi närmar oss de japanska gräsens storhetstid så här års. 

 


 

Skuggplantering. De hjärtformade mörkare bladen tillhör Aster macrophyllus, storbladig aster med vackra hjärtformade blad, mycket snyggt! 

 

Här har vi gul skunkkalla, Lysichiton americanus, som ska vara härdig i hela Sverige, fast jag kan inte påminna mig om att jag har sett den någonstans. Rejäla blad på 80-100 cm. Blommar på försommaren och sprider sig till "imponerande" bestånd. 

 

Ekbladshortensia 

 

Bergenia och vildvin, tåliga växter, men hur snyggt som helst. Antagligen har jag överdrivet gott självförtroende när jag därmed passar på och uppmanar alla trädgårdsdesigners: Använd er av bergenia! 

 

 
Här  Ageratina altissima 'Chocolate' igen. En stadig perenn.

 
Hortensior

Clerodendron trichotomum har jag aldrig heller sett förut. Ska kunna funka i Skåne.

 

Utanför trädgårdens enorma växthus har anlagts en formell plantering med vatten, vintergrönt och gula sommarblommor, huvudsakligen tagetes.

 


 


Den mest imponerande inslageti Berlins botaniska trädgård är utan tvekan växthuskomplexet, som är enormt. Växtsamlingarna hann jag inte beundra, men anläggningen imponerade stort på mig. T o m Kew Gardens växthus kändes fjuttigt i jämförelse. 

Huvudväxthuset

 


  
Att fånga hela byggnaden på samma foto var inte görligt

Man vandrar genom öken och regnskogar och allt däremellan

 

Det var hur lätt som helst att gå vilse.

 

Rejäl tysk konstruktion.

 


 

Och det fanns vatten: bäck, sjö, vattenfall, you name it.

  

Och fiskar, så klart.

 

Här trivdes t o m barnen.

 

Jag måste tyvärr avsluta med att trädgården inte får den skötsel som den förtjänar. Ju längre man kommer från växthuskomplexet desto mer ogräsrensning förblir ogjord. Klippträdgården och örtagården är tämligen ogräsangripna, vilket är synd. Skuggplanteringarna klarar sig bättre från ogräs, men är inte särskilt artrika. Den stora perennrabatten nära ingången är helt ok, dock inte lika fager och välkomponerad som stora perennrabatten i Botaniska trädgården i Göteborg.

Vid jämförelse med vår egna gröna oas har vi inget att skämmas för. Botaniska i Göteborg har en enastående spännande topografi, vilket man som västkustbo kanske inte tänker på förrän man ser en klippträdgård utslängd i platt terräng. Jag finner också Botan mer inspirerande designmässigt. Nytt växthus är på gång, läste jag för någon månad sedan. Och sist men inte minst: Botan är exemplariskt skött året runt.