Vi har inte ett, utan fyra vårdträd. 

 


De är nog lite yngre än mig själv, men var, liksom jag, fullvuxna när vi kom in i varandras liv. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag förstod med en gång att de gjorde hela trädgården. Det var vildvuxet överallt, nästan helt utan kulturväxter, men det var ändå en trädgård. 

Redan husets förra ägare uppvaktades av bedjande grannar som ville fälla. Han var norrman och en norrman fäller inte björkar, lär han ha sagt. Nytt hopp tändes på de omkringliggande skuggiga uteplatserna när han sålde till oss men det dröjde inte länge innan konflikten var ett faktum. Oturen gav björkmotståndarna ännu en granne som vägrade tillmötesgå deras önskan. Dungan om de fem björkarna skulle stå kvar och fortsätta att växa.

Ingen av oss var dock helt hårdnackad. Vi anlitade arborist för att smala in den sammanväxta trädkronan (en björk fälldes, vilket jag ångrar) och grannarna hälsar faktiskt fortfarande. Men jag lärde mig att stora träd väcker starka känslor. När det handlar om skugga tvekar man inte att riskera långa relationer för att få sin vilja igenom.  


I en liten upphöjd hostaplantering under björkarna växer minipåskliljor på våren

 


I slutet av april 


Varför  älskar jag dem? Skuggar gör dem även i vår trädgård. Hela dagen. Solen går runt dem och skuggan vandrar från väster till öster. Mitt på dagen ligger skuggan på huset och när det blåser och löven rör sig känns det inne i huset som att hela världen gungar. 

Jag har försökt föreställa mig trädgården utan björkarna. Om de inte fanns, om vi inte hade trädskugga i söder, skulle vi behöva markiser för att skydda oss själva, våra golv och våra möbler. Då blir valet enkelt.

I all trädgårdslitteratur avråds vi från björkar. De är törstiga, har aggressiva rötter och skräpar med pollen, frön, löv och grenar. Allt det här är sant, men livet har lärt mig att älska det ofullkomliga. 

Tänk om det är så att de där rötterna dränerar en plats som tar emot ett delvis kalt bergs regnvatten. Vid störtregn rinner tre små bäckar från berget rakt ner i trädgården, så det är mycket vatten vi pratar om. 

Tänk om det är så att den stora mängd löv som faller på hösten skyddar plantorna runt omkring på vintern. Överskottet krattas och blir snabbt till kompostjord. 

Tänk att det kan hängas gungor och hängmattor i deras starka grenar där små barn och åldrande tanter, ja, till och med fullvuxna män kan finna ro. 

Den täta kronan ger skydd inte bara mot solen utan även mot lättare sommarregn. Ibland står jag där under och väntar ut en skur, när jag vill slutföra det jag håller på med. Och det finns få träd som kan konkurrera med de där stammarna. 


Fotat för några dagar sedan, mitt i en fika, sittandes på uteplatsen när kameran låg på bordet. Så här upplever jag dem.