I går la jag märke till något så ovanligt som att vår stora cypress skiftade i rosa. Först tänkte jag, aha, hur kunde den få frostskador utan minusgrader, men när jag tittade en gång till såg jag att nästan hela trädet var översållat av rosa blomskott. 

  

Den nedersta delen är grön helt utan blommor.  Bara för att det ska bli svårare att fotografera....här hänger jag i fönstret i barnens rum och zoomar för glatta livet.

Ja, i ärlighetens namn vet jag inte om det är blom- eller barrskott som ser ut så här, men häftigt är det i alla fall. Vissa år finns det kottar och små cypressplantor i rabatterna, så jag tror kanske ändå att det är blommor. Men i dessa mängder!?


  

  


Häftigast är det på nära håll, helt klart. Här har jag klättrat upp i trädet för närbilder.


Tyvärr har jag ingen aning om sortnamn eller andra detaljer,  ännu mindre om vad cypressen lever på där uppe på berget. Det jag kan berätta är att den fanns när vi köpte huset och att jag med framgång bråkade om dennes överlevnad. Maken ville fälla, så klart, den är stor (8-10 m ?) och den tillhör barrväxtfamiljen.  Räddningsinsatserna (sura, tjata, skrika, gråta, hota - jag brukar inte spara på krutet) har jag aldrig ångrat. Den har en fräsch färg,  graciös siluett och växer i en bergspricka där få träd skulle trivas. Och nu bjuder den på överraskning. Jag tackar.