Dagens tema - Å andra sidan - hos Bland rosor och bladlöss för tankarna till filosoferande och inre strid. Man analyserar argument för och emot. Man måste välja. Ibland reduceras valet till att acceptera verkligheten. 

En utav anledningarna till att vi köpte vårt hus för 10 år sedan var blåbärsbacken. Jag har i hela mitt liv varit smått besatt av bärplockning och nu skulle jag bara behöva kliva över tröskeln och kunde plocka litervis med bär alldeles utanför. I 8 års tid skördade jag mellan 15-20 liter blåbär varje år. Det var mitt sommarnöje nr 1 att sitta på en pall och plocka. Jag kunde aldrig drömma om att den mest lättskötta växten i min trädgård skulle kunna dö knall fall. I massor. Men den gjorde det. 

 

Blåbärsbacken juni 2012

Fortfarande en fond för hela trädgården

Våren 2013

Så här såg det ut i maj 2013. Endast en smal remsa av blåbärsris längst berget, som syns i bildens högra hörn, klarade sig. 

Barfrosten våren 2013 satte alltså slut på en epok. Så gott som hela blåbärseldoradot frystorkade. Vårens fräscha blåbärsgrönska byttes mot ett  flammigt eldrött inferno. Jag grät floder när jag insåg vad som höll på att hända. Efter försommarens regn tändes hoppet om att rötterna skulle skjuta nya skott, men även dessa torkade in  pga torkan resten av sommaren. 

Å andra sidan finns det inget ont (eller i vart fall inte många) som inte för något gott med sig. Under hösten bestämde jag mig för en omvandling av berget. På näthinnan har jag bilder bl a från Legoland och från en fantastisk sluttningsträdgård på Hisingen som jag besökte för några år sedan. Det torra riset lossnade nästan av sig självt och jag tog bort allt dött. Jag byggde små terasser av sten och torvblock och planterade torktåliga buskar som jag nu har skyhöga förväntningar på. Jag slet som aldrig förr men att skapa nya planteringsytor väckte en lyckokänsla som jag inte har räknat med.

 

Här har jag kommit halvvägs i min omvandling. Fortsättning följer.

Jag har satsat på gul- och rödbladig smällspirea, aronia, berberis, kerria och syrenhortensia. Daglilja, bergenia och sköldpaddsört hade jag över efter delning, man tager vad man haver. Eftersom berget är för brant för att skapa stigar kände jag mig tvungen att välja växter som inte behöver daglig tillsyn och som kommer till sin rätta även på avstånd. Det kräver god balans och benstyrka att komma nära, kan jag säga.

PS. Senare under sommaren började blåbärsriset visa lite livstecken på de lite skuggigare platserna och det finns hopp om att en del av beståndet överlever.