Tillåt mig vara lite småvitsig och konstatera att det finns spännande böcker och så finns det spännande bokar. 

Böcker är jag inte bäst lämpad att tipsa om, men en av den senaste tiders favoriter har varit årstidsaktuella "Sent i september" av Jujja Wieslander. Den handlar mer om författarens relation till trädgården än handfasta råd. Den sorters böcker, som söker det oumbärliga och meningsfulla i det mest förgängliga, tröttnar jag aldrig på. 

Bokar hör till mina senare upptäckter och mina exemplar är väldigt unga. Å andra sidan är det inte heller meningen att de ska bli stora, inte hos mig i alla fall. Några är långsamväxande, andra ska tuktas. 

Vid ett fantastiskt trädgårdsbesök förra helgen har jag gjort några nya spännande  bokbekantskaper. Jag besökte (tvångsgästade, kanske vore det rätta ordet) Marie-Louise Kullberg i Tollered. I hennes vackra samlarträdgård fanns det massor med udda växter som jag aldrig sett tidigare och som åkte raka vägen in på min önskelista.

   

Fagus sylvatica 'Felderbach' med mörkgröna blad som växer ganska tätt på uppåtsträvande grenar och ser ut som att kunna hålla sig smal.

 

Fagus sylvatica 'Sandrode' har ljusa blad med taggade kanter och ett stiligt växtsätt med tydliga våningar. Så olik den föregående!

 

Fagus sylvatica 'Striata'

 Det är lite näringsbristvarning över dessa roligt randiga blad.

 

Bladen på Fagus sylvatica 'Cochleata' liknar ingenting jag tidigare sett, de är ganska stora, taggade och krullar lätt ihop sig. Dålig bild på supersnyggt litet träd. Zooma, så blir det något bättre. 

Alla bokar har inte så där supersnyggt växtsätt. Ett vanligt "fel" är att vissa grenar sticker iväg åt något håll och intar en oproportionerlig längd i förhållande plantans storlek. När man klipper in en sådan gren måste man tänka på hur den kommer att förgrena sig, ofta är en rejäl förkortning är bästa alternativet. Om plantan är väldigt ung kan det dock innebära att en fjärdedel av plantan försvinner, vilket är både synd och riskfyllt. Min erfarenhet är emellertid att bokar är tuffingar, inte för intet används dem till klippta häckar. 

 

Fagus sylvatica 'Purpurea Nana' är en minivariant av den mörkbladiga boken som växer i min egen trädgård. Den klippte jag in grenarna på i våras för att slippa långa, veka skott. Jag är också sugen att ta de nedersta grenarna nästa år.

 

 Samma sak här. På Fagus sylvatica 'Rohan Weeping' är nyutväxten svartbrun på våren men så här sent på säsongen drar färgen mer åt det mörkgröna hållet. 

 


Ekliknande bokblad. Men bok och ek tillhör ju samma familj. 


Som sagt bokar är något nytt för mig och jag vet egentligen för lite om de olika sorternas härdighet i ett längre perspektiv. Marie-Louise bor visserligen i zon 4 enligt zonkartan, men läget kändes väldigt skyddat av både omgivande tallskog och häckar. Hon hade i övrigt ännu fler sorter än de här redovisade.

Själv bor jag i zon 2 och är inte orolig för mina nergrävda plantor. Mitt experiment att odla häcksnutt i kärl känns dock lite våghalsigt och kommer att kräva en rejäl portion tur med vintervädret. 

 

Grön vägg på uppväxt. Vår  bergiga tomt lämpar sig dåligt för häckar så jag kände mig tvungen att komma på något substitut. Plåtkärl från Ikea. 


När jag googlar på Fagus sylvatica dyker massor med olika namnsorter upp. Så om du är på jakt efter ovanliga mindre träd, som dessutom går att skära i, kolla på bokar. Att hitta inköpsställe är nog knepigare, man får leta i mindre plantskolor eller utomlands.