Jag fortsätter med att reducera gräsmattan. En hörna framför berget, mellan stora perennrabatten och skogskanten är det senaste offret för min spade. 

 

Stolen ska få ett eget rum. Att gräva bort och framför allt att bära bort gräsmattan är alltid det tyngsta och mest tidskrävande momentet.
 


Och tidigt vår är jorden blöt och tung. Men efter två dagars sporadiska grävning är det färdigt för dukläggning.


 

Den här gången valde jag barkduk, som är lättare att arbeta med än markväv. Den är svagare, men den duger. Gruset blev över från höstens grusläggningsprojekt. 

 

Att fixa kanterna är alltid lite pilligt

 

Likaså under växter

 

 Två bolltujor markerar ingången. Bakom stolen går en "trappa" upp på berget, så här passerar jag varje gång jag ska upp. 


Jag hoppas på bersåkänsla när hortensian bakom stolen slår ut

 


men förändring till det bättre upplever jag redan nu.


Stolen är Gud's gåva till onda ryggar och förtjänar en snygg omgivning och en ren och torr grund att stå på

 


Och det bästa av allt, jag slipper kanklippning som har varit ganska besvärligt just här.