Jag befinner mig flera hundra mil ifrån hemmet och dämpar hemlängtan med bilder från trädgården. 

Jag bläddrar i albumen, snyggar till bilderna i enkelt redigeringsprogram och drömmer mig tillbaka till försommaren och årstidens alla löften. Letar efter trädgårdens starka och svaga sidor, funderar på förbättringar och fantasierar.

Här är några nytagna bilder som ger mer tröst än andra.

Kärleksörten, alunroten och idegranshäcken kommer inte att svika mig på länge 


Men hostorna sjunger på sista versen. Och rabatten med flox till höger kommer att avvecklas.

 
Körsbärsbenveden är först ut med att tappa sina blad

Sockertopparna börjar uppnå en storlek som hotar deras egna existens...

 

Älskade vintergröna rabatten med berget som fond. Bilden är tagen från ett underifrånperspektiv, så här upplever man den inte i verkligheten. 

 

Berget har varit den allra största utmaningen genom åren och jag är inte klar ännu. Här behövs flera växter som har förmågan att göra intryck på långt håll.

 

Bladväxtrabatten har nyligen genomgått en liten förändring, jag rundade till den tidigare raka kanten. Det var ett beslut som tog lång tid att fatta men med facit hand är det svårt att förstå varför. 

En sak är klar. Jag har mycket växter att leka med, flytta runt, gruppera om och på det viset förändra. Jag kan göra mycket utan att åka till plantskolan. Jag SKA inte åka till plantskolan! Klarar jag det?