Helgens runda på närliggande Blomsterlandet var tänkt att bli en Feel good- utflykt utan köpplaner. Man vet ju aldrig vad man hittar så här års och det visade sig också att det hade varit självbedrägeri att ha stora förväntningar. 

Utbudet var ganska magert. Några snygga, blommande gräs. Ett enda stackars rhododendron, visserligen Yakushimanum- hybrid, men ändå. En del oigenkännliga hostor utan sortnamn. Jag gick runt och tittade på till synes tomma perennkrukor och spanade på torra buskars etiketter. På trädavdelningen var det kaos, personalen hade inte hunnit plocka upp efter nattens blåst, så de flesta träden låg kors och tvärs på backen. 

Längst in fångade ett litet uppstammat träds vita bär min blick. Det visade sig vara en Sorbus koehneana, pärlrönn. Jag har många "vilda" rönnar runt omkring och en jätte även på tomten och har därför inte varit särskilt intresserad av släktet tidigare. 

När jag tittade lite närmare på mitt lilla fynd fann jag formen på kronan inte särskilt tilltalande. Bladen och bären var däremot i mycket bra skick,  vilket jag tolkar som att det är en rönn som tappar bladen sent på säsongen. 

När jag läste på i all hast på mobilen, förstod jag att formen på den uppstammade varianten hade andra också synpunkter på men att bären inte skulle bli pippimat i första taget, vilket är ju positivt. Trädet växer enligt uppgift långsamt och bladverket är garcilt på tunna, lite hängande grenar. Röd höstfärg kan det också bli. Egenskaper som uppskattas. 

Fuktighetshållande jord och halvskuggigt läge hade jag faktiskt förberett efter flytt av ett judasträd som behövde mer sol och mer framträdande roll i framtiden. Så det blev köp.

 


Jag har en mycket vindskyddad trädgård, så bambupinne räcker som stöd. 



Den spretiga kronan oroar lite, men så tänker jag att sekatören är uppfunnen

 

Bladen är mörkgröna och mycket små jämfört med andra rönnar, vilket är snyggt


Det jag föll mest för var bären och färgkontrasterna


Träd är nog det roligaste och mest spännande man kan odla, tycker jag, eftersom resultatet inte visar sig förrän långt senare. Det kortsiktiga målet är förstås att det lilla trädet (och även alla andra som får flytta runt nu i höst)  klarar vintern. Med de fina bären på.