Trädgård i allmänhet, naturtomt i synnerhet slutar aldrig att överraska en. Jag hittar fortfarande små bitar av orörd natur innanför tomtgränserna. Trots 10 års idogt grävande. 

Som den här skuggiga hörnan dit solens strålar nästan aldrig når

 

Och bergsprickan där ljungen verkar trivas


 


Högst upp på berget växer lingon 

Allt detta helt utan min inblandning. 

Den dagen jag inte orkar leka bergget längre kommer naturen att sakta krypa nedför berget och ta tillbaka tomten som jag en gång erövrade. Och det kan faktiskt bli riktigt bra.