Rosor är inte min grej och till detta finns finns två anledningar. 

För det första har tomten inte de rätta förutsättningarna med djup lager av lerhaltig och näringsrik jord. Den andra orsaken är det rådande klimatet. 

I varmt inlandsklimat, som jag är uppvuxen i, är rosor hur lättodlade som helst. Då menar jag att även kinkiga rabattrosor är friska och medgörliga och levererar välformade blommor på starka stjälkar, sådana som vi är vana vid att se som snittblommor. Från juni till oktober.

Så är det inte riktigt hos mig på Västkusten. För att uttrycka mig milt. Några försök har jag allt gjort under mina 12 år i trädgården. Jag tänker inte ta upp er tid med att redogöra för alla problem och sjukdomar jag stött på. 

Självklart tycker även jag att rosor är vackra, men det är sällan jag ser rosplantering som jag inte upplever som antingen "så där" eller krystad. Inte ens buskrosor, som har en överdådig blomning och utvecklar fina nypon om hösten uppfyller mina krav på högt prydnadsvärde genom hela växtsäsongen.

Men. Helt oberörd är jag så klart inte. Jag har en favorit som jag inte kan låta bli att ha ett exemplar av och det är bredväxande Cover-rosen 'Tommelise'.
 

Det är framförallt det täta växtsättet som Tommelise kvalificerar sig med, i mina ögon. Vid inköp klippte jag ner den, min vana trogen, rejält, till en någorlunda rund form och nu efter en månad blommar den igen. 

 


Och efter ytterligare en vecka blommar den ännu mer.

 


Men så har jag också fjäskat med djup kruka och bra jord.

 

Jag kallar färgen för karminröd, väldigt iögonfallande är den i alla fall.

Om jag ska våga låta rosen övervintra i kruka vet jag ännu inte. Troligen gräver jag ner den i backen någonstans.