Att vara med i trädgårdsförening har många fördelar. Träffar, föreläsningar, kurser, växtmarknader, resor och besök hos andra trädgårdsfantaster berikar inte bara trädgården utan hela livet. Det är trots allt människorna och inte växterna som är de mest intressanta. 

Förra söndagen gjorde jag en av mitt liv alldeles för få trädgårdsresor med trädgårdsamatörerna i Göteborg. Välorganiserat som allt annat som denna förening tar sig an. Stort tack till reseledaren!

Besök i två bohuslänska trädgårdar, lunch i Laxbutiken i Ljungkile (förbipasserande får inte missa!) och avslutningsvis shopping på Gullmarfjordens Plantskola.

Ägaren Tommy Ahnby är ett fenomen av stora mått i trädgårdsvärlden. Hans trädplantskola i närheten av Munkedal håller inte öppen för privatpersoner, men är ett frekvent resmål för trädgårdsföreningars bussresor. Sortimentlistan är milslång och priserna humana. Plantorna säljs i mycket bra skick om än något mindre än de som saluförs på plantskolorna. 

De flesta av oss var barnsligt upprymda när vi efter en kort introduktion släpptes loss mellan de långa raderna av unga buskar och träd. 

Med mitt relativt nyvaknade intresse för träd och buskar var det inte frågan om vad jag behövde, utan vad jag skulle ångra om jag inte köpte. Det dröjer ju garanterat länge till nästa besök.


Salix x boydii är framtagen i Skottland för några år sedan. Mycket söta små rynkiga blad och uppåtväxande grenverk. Plantan är bara 20-25 cm hög, långsamväxande och därför lättplacerad. 

  

Jag har redan puttat in den i vintergröna rabatten, fast den är lövfällande. 


Viburnum lantana Variegata, en sorts parkolvon ska, enligt uppgift, vara lättodlad, tork- och skuggtålig. 


Liten häxal, Fotbergilla gardenii 'Blue Mist' har jag sett förtjusande bilder på på nätet, så den har stått på min inköpslista ett tag. 

 

Fembladsrhododendron åkte med bara i farten, sällsynt som den är. På bussen hemåt började jag ana att jag har den redan och väl hemma kunde jag konstatera att det stämde. Den växer mycket långsamt och sommartid hamnar min lilla planta i skuggan av en hosta, så jag glömmer av den. Det lilla extra  med den här lövfällande  rhodissen att bladkanterna är bruna på våren/försommaren.  På äldre exemplar under hela säsongen, sägs det. 

  

Kasperbenved,  Euonymus cornutus var. quinquecornutus odlar man för dess smala blad och roliga frukter. Frukternas form och röda höstfärg får en att ha överseende med de något klena grenarna. 

 

Klockbuske, Enkianthus campanulatus 'Showy Lantern' är en surjordsväxt som blommar med rosaröda blommor på våren och har röda stjälkar. Jag har stora förväntningar ......


Sambucus remosa 'Sutherland Gold' , druvfläder, får jag för mig finns ett fantastiskt exemplar av i stora perennrabatten på Botaniska i Göteborg. Gula blad kommer jag alltid igång på, särskilt när de är så här snygga. Troligtvis svårodlad med stort vattenbehov och speciella krav på ljus, plantan är dessutom plutt, 20 cm eller nåt, men det får gå. 

 

Skenhortensia, schizophragma hydrangeoides 'Moonlight' ska få klättra på berget på södersidan. Är lite tveksam om den klarar utsattheten för solen, men den beskrivs torktåligare är klätterhortensian. Och har snyggare blad.

 

Schizophragma hydrangeoides ''Rosea' har mörka ledartade blad på röda skaft. Gemensamt med dessa, för mig hittills okända klätterväxter att de klättrar med sugrötter och klarar sig själva med andra ord. Praktiskt om man har berg, plank eller stora träd att klä in. Klametisar som blommar klent och behöver bindas upp har jag tröttnat på. 

 

Nothofagus antarctica är mitt djärvaste köp, med tanke på hur stor den kan bli. Men det kommer den inte att bli. Den ska tuktas likt bonsai, jag har sett många häftiga bilder på nätet. Jag ska försöka hålla den på sin nuvarande höjd på ca 2 m.


Bladen är små och kan dyka upp direkt på huvudstammen vilket tyder på god formbarhet. 


Att få ner 10 vedartade växter i backen lär ta några veckor och min strategi är att plantera om dem i större krukor i väntan på slutlig(?) placering. Det vigs dessutom mycket tid åt vattning i den här värmen, vilket är tråkigt, men tyvärr nödvändigt på vår jordfattiga bergstomt. Sol, klarblå himmel och värme på sensommaren är ändå det bästa som kunde hända!