En trädgård är under ständig förändring men vår entrésida har sedan förra säsongen genomgått en större förändring än vad jag normalt brukar orka åstadkomma. Jag var innerligt less på gräsmattan så jag grävde bort den till slut, efter många års grubblande. 


En sensommarbild från 2014


Och en försommarblad från 2016. Ingen kantklippning, inga ogräs, ingen mossa, ingen uttorkning.


Jag var ganska noga vid valet av grus och försökte hitta en nyans som passar ihop med vårt berg. Det blev många prover från olika grustag innan jag slog till. 

 

Entrésidans lilla smycke, en Cornus Controversa variegata

 
  

Den stenlagda ytan löper mellan huset och garaget och har närmare 10 år på nacken.

 

Ett uns strandkänsla kam man ju få med lite god vilja

 

Trädgårdsmöbler från Ikea. Jag måste säga att det är en otroligt fiffig modell. De torkar snabbt efter regn och är mjuka så inga dynor behövs. Man kan få intrycket att de lätt går sönder, men en trädgårdskompis har haft dem i många år, utomhus även på vintern och det funkar. 

 

Det är på håret att hostorna klarar det soliga läget denna varma sommar

 

Jag formklipper allt. Här en Salix purpuera nana i backen och en rönnspirea i kruka.
Ska jag tipsa om en buske som lämpar sig för krukodling är det rönnspirean  jag väljer. Läcker, härdig och anspråkslös. Snott från Anja. Inte plantan men idén.


Gruset kan man både gå på och pynta som man vill. 

Jag är jättenöjd med resultatet och ångrar bara att jag inte vågat göra förändringen långt tidigare. Det är märkligt heligt det här, vår förkärlek till gräsmattan.