Färgbomber älskar jag. I början av mitt trädgårderande var färg som bryter mot grönskan självaste definitionen på trädgård för mig. Jag undvek medvetet färgteman som helvitt eller rosa-vit-blå och ville experimentera med starka färger. 

Min besatthet av färger har lagt sig lite nu, men spår efter den syns lite varstans, alla årstider. 


Rhododendronbomber som exploderar i maj

 

På sommaren står strategiskt placerade liljor (dvs i ögonhöjd för att lättare kunna bekämpa liljebaggarna) för färgexplosionerna. Här orangegula 'Barcelona' tillsammans med mörkbladiga djävulsbusken 'Diabolo', vars blommor också bjuder på ett helt osannolikt skådespel, från vitt till rött.

Hösten exploderar på en helt annan färgskala, bladen dominerar

   

och man behöver inte tänka på att det ska bli färgstämt, harmonin tar naturen hand om

Roliga är också de växter vars blommor skiftar färg.

Det här är samma hydrangea 'Wim' s Red'  fotad med fyra månaders mellanrum. 

 

Klockrankan slår ut som ljusgrön, sakta övergår till rosa och vissnar som mörklila

 


En annan hortensia är himmelsblå i juli och aubergin i oktober.

 


Värsta neonfärgen står den vingade benveden, Euonymus alatus  'Compactus' för.

 


En viktig aspekt i sammanhanget är att höstfärgen inträder i lugnt tempo och långt innan växten släpper bladen. Det är fallet med den vingade benveden, medan t ex klättervildvinet har sin röda skrud under väldigt kort tid.

 


Hos den rena arten vingbenved är färgerna lite snällare än hos namnsorten 'Compactus' ovan.



En annan med långvarig höstfärg är kärreken, här 'Green Pilar'. Det här är bara början.

 


Cornus kousa chinensis kan inte bestämma sig för om den ska ha röda eller gula höstkläder.



Flera tolkningar på temat 'Färgbomb' finns på länksamlingen 'Blommig fredag'