På påskafton lyste solen från en klarblå himmel hela dagen och det känns som att man fått färg i ansiktet. Tiden ägnades till stor del till en omfattande flyttkarusell och omkrukning av fuchsiasticklingarna. Avhärdning av fuchsior, pelargonior och cannor pågår också, ett himla meck. 

Det mest uppseendeväckande i trädgården just nu är en liten tulpanplantering som jag - lite otippat - lyckats rädda. Jag är inte så mycket för tulpaner i rabatterna, i första hand pga rådjuren, men också pga den långdragna nervissningen (ofta till ingen nytta, de blommar ändå dåligt nästa år), men när det är lökrea sent på hösten blir denna inställning helt bortblåst. Då är inställningen istället att "går det så går det". Och "jag ska täcka med nät".  Svart nät syns faktiskt nästan inte alls på håll. 

Behöver man täcka är det bra med låga sorter och då är de ofta röda. Botaniska tulpaner finns i lite mildare färger, men de blommar inte än hos mig. 

 




Dagliljor ska täcka de vissnande tulpanbladen längre fram. 

Barnen är fascinerade hur blommorna ändrar sig beroende om det är skugga eller sol, som om det inte ens var samma blomma.

 



 

 Orangeröda är dessa små groteska varelser på kortkorta stjälkar. Namnet är Scarlet     Baby. De utslagna blommorna är säkert 8-10 cm i diameter och stjälkarna är kanske 12-15 cm. 


Liknande sort men med randiga blad i kruka. 

 

En flera år gammal fylld historia som var vit vid tidernas begynnelse

  


 

Pärlhyacinter brukar man inte heller få behålla, men i år smakar träden bättre (suck)

 


Vitsippan i hassellunden är odödlig

 


Det här fluffiga trädet växer tyvärr inte hos mig. Fotad på stan. 


Hur långt våren har kommit i landet kan du följa hos Annica Det grå huset på kullen.