Jag befinner jag mig på varmare breddgrader, närmare bestämt på den ungerska landsbyggden och är förbluffad över hur pass stor skillnad det är mellan vårens ankomst i Centraleuropa och i Sverige. Nu, i början av april är det syréntider här, nästan alla träd är gröna och vårfloran sjunger på sista versen. Det känns overkligt, inte minst med tanke på att det är lägre temperaturer här just nu än det är i Sverige. Det kyligt, det blåser och det hänger regn i luften.

  

Mammas rosrabatt är full med lökväxter


Den här ursköna modellen av pingtslilja är mycket vanlig här, vilket tyder på bra spridningsegenskaper.

 

Det tätaste och snyggaste violbestånd jag någonsinn sätt. Jag är illgrön av ren och skär avund.

 

Jag tror att jag har lyckats identifiera den: Viola sororia 'Hungarian Beauty' Blommorna är 2-3 cm stora. 


Pärlhyacinter stortrivs och förökar sig i den tunga jorden

 


Våräng med lite av varje från överblommade snödroppar till ogräs.



Gulplister med snygga blad


Min resa är föranledd av min pappas höga ålder och hans hälsas försämring. Det är en omvälvande sorg att se sin förälder att tyna bort.  

Jag längtar ut. Mina ögon letar efter bekanta i den fräscha grönskan och växternas skönhet ger mig tröst. Jag är så tacksam för att jag har lärt mig att se och uppskatta allt det vackra i naturen, det hjälper mig nu.  Jag upplever vila ifrån de tunga föraningarna när jag ser en blomma.

Och jag funderar på det Petra Mede säger i sin hyllade föreställning, Den ofrivilliga divan: " Ju enklare saker man förmår att engagera sig för här i livet, desto lyckligare blir man. "