Trettondagshelgen tillägnades Trädgårdsamatörernas vinterfest i Varberg, en mycket trevlig tillställning med föreläsningar och middag i trevliga trädgårdsmänniskor sällskap. 

En föreläsning (av Lars-Johan Svanström, som till vardags driver underbara Träslövs Trädgård i Varberg) handlade om konsten att belysa utemiljön. Det visades både lyckade och misslyckade försök på att åstadkomma stämning i det svenska höst- och vintermörkret, vilket var mycket lärorikt.

Som ägare till ett hus på en återvändsgränd och granne till berg och skog har jag i flera år försökt muta det kompakta mörkret som härskar hos oss i åtminstone två vädersträck. Efter att ha lyssnat på Lars-Johan känns det som att jag börjar begripa varför jag aldrig har varit riktigt nöjd med resultatet. 

Objekt att belysa finns det gott om i alla fall. Som berget på första bilden.

Här har jag en LED-spot på 10 watt riktad på berget. Felet är för stora kontraster (bläcksvart runt omkring) som skapar obehagskänsla

 

Här en till 10 wattare. Något bättre resultat, men fortfarande för skarpa kanter.


Trolskt

 

Hyfsad ljusspridning med två spottar som är dolda.

 

Tacksammast av alla mina träd att belysa är gaffelolvonet som har snygg grensättning och läckra knoppar.

 

Björkstammarn är att givet objekt, men det krävs mycket ljusstyrka för att nå tillräckligt högt upp.

 

Gamla flerstammiga syrenen utgör utsikten från vargdagsrummet. Jag har hängt glaskulor i den.

 

Det här är en rosmarinvide framför ett tråkigt plank. Den här lilla busken hade rött grenverk förra året och jag vet inte varför den inte är helröd längre. Det verkar som att det är den gamla veden som är röd och jag har nog klippt den för mycket och för sent. 

 

Grenverk som skiftar i grönt på Acer shirasawanum. (Här hänger det också något, ser jag, men det ska bort.)

 

På denna bild kan man se betydelsen av att inte ha alltför skarpa kontraster, det blir snällare mot ögat.

Hemligheterna bakom en lyckad ljussättning verkar vara många, även om man bortser från de rent tekniska detaljerna.  Här följer några:

1. Avskärma ljuskällan, man ska inte se den. 

2. Jämnt ljusflöde. Låt inte någon ljuskälla ta över. 

3. Det är ljusets spridning man ska tänka på och inte hur snygg armaturen är. (Hm....)

4. Flera svagare ljuskällor på samma objekt ger många gånger bättre effekt än en stark.

5. För stora kontraster kan skapa obehagskänsla.

6. Små utspridda ljuspunkter är svårfattbart för hjärnan.

7.  Lågt satta ljuspunkter skapar stämning.

8. Mixa närliggande färgtoner med hjälp av färgfilter (som bara tejpas på ljuskällan)


Många drar sig för att i efterhand gräva ner elledningar, även jag. 

Vi lägger ut vår belysning först i november när löven är krattade och gräset inte behöver klippas längre. Jag försöker ha sladdarna i dikeskanter som jag har runt mina rabatter och har aldrig upplevt snubblandet, som många är oroliga för, som ett problem. Fördelen är flexibiliteten, jag flyttar om lamporna då och då. 

Avslutningsvis en reflektion över det svåra med att fotografera i mörker. 

Jag upplever att verkligheten är mycket mer förlåtande än bilderna. Belysning som inte alls fungerar på bild kan mycket väl fungera i verkligheten. Praktiska överväganden får gå före estetiken ibland.