Nu är det gjort. Äntligen fick jag tummen ur och tog bort resten av gräsmattan på vår entrésida. 

Vi har tröttnat på klippning och kantunderhåll. Jag säger "vi" då det är min man som brukar klippa gräset, (hans enda uppdrag i trädgården) och jag tar hand om kanterna. Och det fanns många på denna lilla plätt och det finns fortfarande en del på andra sidan huset.

Före 

 

Under

 


Efter

Vi tar det från början. 

Redan för några år sedan, i samband med inspelning av TV4:as Trädgårdstoppen valde jag innegården som tema för programmets obligatoriska "problemområde". Enligt programidén skulle Peter Erlander leverera förbättringsförslag. Vad det var minns jag inte i detalj, men det handlade som strandtema och irisar och gräs.  Jag var inte överförtjust, men framför allt visste jag inte vad som fanns under gräsmattan. Att planera för några växter innan man har grävt går inte på en bergig tomt. Har man väl börjat gräva i en gräsmatta år det tråkigt att behöva återställa den ifall man möter berg redan på 15 centimeters djup. Det klarar inte ens irisar. 

Så jag gjorde inget.

Vi genomled varje klippning, om inte två (ett måste för en förstklassig gräsmatta) men en gång i veckan. År efter år. Och jag hängde i badrummets takfönster för att skaffa mig helhetsbild och väntade på att musan skulle viska den rätta designen i mina öron. En omvandlingsidé som inte kostar skjortan. 

Och den som väntar länge..... Till slut så.

I en utländsk trädgårdstidning, inhandlad i juli för att minska leda på en långtråkig resa, hittade jag inspirationen. Den kan kort beskrivas som "uttorkad flodbädd", en tillrättalagd sådan, förstås. Rundade smågrus i mitten, runda småstenar längst kanterna och några större stenar här och där. Mjuka former på samma färgskala. (Det senare visade sig vara en rejäl utmaning inte minst på grund av att vi har berg i dagen som sätter tonen.)

Så här gick det till:

 

Det var inte grävningen som var jobbigt

 

Utan att bära bort grässvålen till en avlägsen plats där den kan ligga länge utan att vara i vägen och komposteras under presenning.

 


och lerigt blev det efter förra veckans intensiva regnande. 



Jag slapp i alla fall blåsten när jag skulle pyssla ihop markduken

 

Det var en tid- och tålamodskrävande process men så småningom kunde jag börja  kärra in singeln.  En hel ton la jag ut i söndags.

 

Här har en bäck forsat en gång i tiden....  Med lite fantasi. 

Det återstår att rufsa till kanterna med stenar i olika storlekar för att förstärka illusionen. Jag får återkomma om den saken.