Trädgårdsformer är ett roligt kapitel.  Jag har turen att kunna betrakta min trädgård ovanifrån, dels från vår övervåning, dels från berget. Jag kan ägna halva förmiddagar åt att analysera det befintliga och leta efter de ultimata formerna åt rabatter och gångar. Ändå känns resultatet fel ibland utan att jag fattar varför. Det blir ofta nya vändor på berget och nya funderingar. 

Det svåraste, tycker jag, är att bryta upp husets raka linjer till mjuka, runda former längre bort från huset, ute i trädgården. 

Den raka kanten längst gången fram till hammocken har jag inte kunnat förlika mig med. 


Jag började gräva och bredda och mjuka upp.



Massor med småstenar och rötter grävdes bort. 

  


Så här svänger kanten nu.


Trekantigt blev hjärtformat och jag är mycket nöjdare. Stort utbyte av relativt liten insats. 


Nästa spännande problem är att hitta växter som täcker dikeskanterna utan att välla över på gräsmattan för mycket och vara i vägen för gräsklippningen.