I förra veckan fick jag en förfrågan om hur nyinköpta fuchsiasticklingar ska toppas - om de ens ska toppas - , vilket gav mig idén till en djupdykning i ämnet. 

Jag skriver med jämna mellanrum om min passion för fuchsior. Passionen har sin upprinnelse i att vi är begåvade med en entrétrappa i norr som endast får en timmes tidig morgonsol på högsommaren. Jag vill så klart pryda trappan och andra skuggiga platser i trädgården. Lösningen blev fuchsian som blommar överdådigt även i fullständig skugga. I alla fall de flesta. 

 


Jag har lite drygt 10 plantor i garaget på övervintring.  De får trots det milda vädret vara kvar i mörkret ett tag till. Men så här års, i februari är det dags att köpa sticklingar.

Jag har hittills skaffat 8 st nya för säsongen, alla kommer från de två stora kedjorna i våra liv. Plantorna är små, krukorna får inte torka ut. Det är inte dags för omplantering förrän man ser små rötter i krukans botten. Välj inte för stor kruka vid omplantering och - viktigast av allt - tryck inte till jorden utan bara skaka och vattna. Plantera om i större kruka allt eftersom plantan växer. Näringsvattna svagt över hela säsongen. 

 

De små har jag ännu inte planterat om. De " stora" köpte jag för två veckor sedan och de börjar känna sig hemmastadda. En utav dem tre var toppad på plantskolan, upptäckte jag nyss. 


Ofta väljer vi fuchsia utifrån blommans färg och form och tänker inte på plantans växtsätt. Det är lite synd eftersom man ofta har en föreställning om var och hur de ska växa. På en entrétrappa eller i en ampel vill man kanske ha en hängande sort medan det kan finnas ställen där man vill skapa höjd med en buske, eller varför inte en stamfuchsia. 

Växtsättet kan vara hängande, uppåtväxande och allt däremellan. Det finns uppåtväxande som är klena och hängande som utvecklar starka grenar. 

Vilken sort din lilla stickling är kan vara svårt att få klarhet över. I mitt fall t ex står det på etiketten för 'Rocket Fire' att den är hängande, medan enligt uppgift i Susanna Rosens '100 fuchsior och hur du sköter dem' ska den ha ett upprätt växtsätt. 'El  Camino' är enligt Susanne Roséns bok "kraftig planta med ett upprätt växtsätt". Som ni ser här nedan är den hängande enligt etiketten. Vad ska man tro? Inte kul. 


Som ni ser är jag svag för röda fyllda sorter
 


Bra bok med förföriska bilder


Hur ska vi då på bästa sätt ta hand om våra små sticklingar? Svaret är: Det beror på. Vill man ha en tät buske, ska man toppa. Många vitala sorter skjuter nya skott från rötterna så plantan blir flerstammig på det sättet.

Å andra sidan är de namnsorter som finns till försäljning på de större plantskolorna ofta gamla, vitala och beprövade sorter som förgrenar sig bra. Jag har under de senaste 3-4 åren testat ca 20-25 sorter och har endast i några få fall har jag tänkt att "ja, den här plantan borde jag ha toppat". Det var några udda orangeröda sorter som jag beställt på nätet. De vågade jag absolut inte röra för de utvecklades svagt från början. Det blev lite spretiga plantor som jag fick placera tätt tillsammans med andra växter för att maskera skönhetsfelet. 

Enligt Sveriges främsta fuchsiakännare, Kenneth Nilsson är toppning en smaksak. Han råder oss att låta sticklingen växa som de vill första sommaren, i fullt ljus. Då visar den sin karaktär och man formar den sedan som man vill kommande säsonger. 

Kenneth listar några favoriter i sin ytterst läsvärda artikel om fuchsior i "Natur & trädgård" (2011/4). Två av dessa, vita 'Annabel' och rosa 'Display' såg jag på Plantagen i helgen. Vanligt förekommande 'Marinka' och 'Beacon' betygsätter Kenneth också högt. 

Självförgrenande plantor är enligt min mening helt klart vanligare i handeln än sådana  som bara växer rakt upp och passar till stamfuchsia. Så det är nog uppstamning som kräver den mest hårdhjärtade skötaren. Man brukar säga att det tar ca en månad från att man slutar toppa tills plantan börjar knoppas. 

Andra inlägg om fuchsior hittar du här:

Månadens favoritväxt     Fuchsia i kruka      Säsongstart för fuchsia