I mitt förra inlägg berättade jag bara halva sanningen om min utflykt till Hornbachs trädgårdsavdelning. 

Det riktigt stora kapet var egentligen dvärgginkon 'Mariken'. Jag har haft utkik efter den ganska länge, men den är inte helt lätt att hitta eller också är den orimligt dyr. På Hornbach gick den loss för 240 kr. 

  

Ginko biloba 'Mariken', kanske 25 cm hög för tillfället. Den fick plats i min vintergröna rabatt, som mestadels består av ljung och barrväxter. Ginkon är ju en barrväxt, även om den inte är vitergrön. 
 

Väldigt tät och fin



Min andra ginko kommer, lustigt nog, också  från Hornbach. Den inhandlades för ca 10 år sedan, under en period när vi var nyblivna husägare och behövde åka till byggmarknad var och varannan dag.

Min stora ginko är något gles, men stilig, ca 3 meter. Att den klarar sig på slänten, i tallars skugga och rotkonkurrens ser jag som bevis på dess tålighet. Det är begränsad mängd jord som erbjuds men den har aldrig visat tecken på närings- eller vattenbrist. Ginkon är ju en överlevare, den tänker nog: "Ok, här gäller det att inte bli för frodig." Det är inte för intet ginkon är så gammal som art. Anpassningsförmåga var ordet.

Som träd marknadsförs ginkon ofta med argumentet att den får fina gula höstfärger. Det är helt riktigt, bladen faller inte av medan de är gröna, de blir gula varje år, oavsett väderlek, i motsatts till vissa lönnar som behöver både det ena och det andra för att utveckla sina sprakande höstfärger. Men ginkons gula period är väldigt kort, så jag tycker att man ska välja ginko i första hand för dess vackert formade blad och långsamma växt. 

Den enda nackdelen med ginkon är att den slår ut väldigt sent, hos mig, i partielll skugga i zon 2, vid månadsskiftet maj-juni.