Gaffelolvon är ett utav mina favoritträd. Jag uppskattar det för sin långa säsong med tidig blomning, välformade blad och ovanliga höstfärg.

Mitt exemplar kommer från en utförsäljning på Botaniska trädgården och har många år på nacken. Trädet ligger, på grund av sitt tidiga bladutsprång, i farozonen för rådjursattacker och har blivit rejält "beskuren" några gånger. Jag har också hjälpt till och tagit bort de nedersta grenarna för att få fram en smalare form. Även som enstämmigt träd är gaffelolvonet ganska brett och yvigt fast ändå på ett elegant sätt. Jag är mycket förtjust i grenverket, som framträder när trädet är naket. 


  

Jag lägger på ett svart nät på senvintern för säkerhets skull. Det slutar alltid med att jag får klippa loss nätet för att inte skada de söta bladen som tränger igenom. 

  

Tidigt uppvaknande, först ut på våren av alla mina träd

 

Blommor och blad slår ut samtidigt


Flata blomställningar som vi känner igen från andra olvon

 
Några dagar senare tar vackert ådrade blad över föreställningen

 

Tidig höst börjar bladen skifta i lila

 

Och den där fantastiska höstfärgen. Åh så vackert!

 

Srora auberginfärgade blad 

 


som sitter kvar länge


och gulnar så småningom 

  

och faller till marken till slut. Under hela vinter sitter sedan tudelade, gaffelliknande knoppar på grenspetsarna och väntar på våren. 


Och hur stort blir då ett gaffelolvon som fullvuxet? På Botaniska trädgården finns ett flerstammig exemplar som sägs vara runt 50 år gammalt. Det påminner mer om en buske än ett träd och har en bredd, som de flesta av oss vill undvika. Forma därför gärna ett ungt träd till enstammigt, långsamt, men bestämt.  Se till att ljuset tränger in i kronan för att undvika kala grenar. 

Höjden stannar nog på dryga tre meter, skulle jag gissa. Växtakten är långsam i början, men snabbar på en aning efter en etableringsfas. Någon ohyra, sjukdom eller frostskador har jag inte noterat under de 7-8 åren jag har haft trädet i min ägo.