Jag har fått lite komplemanger för min bloggpresentation där jag försöker framstå som en ansvarsfull  trädgårdsägare. Det är en ärlig ambition, men jag vill  påpeka att jag inte är någon förebild på långa vägar. Jag tuktar naturen för hårt (ibland), vattnar för mycket (ibland) och äger inte ens en kompost för hushållsavfall. Men jag har en gräns för vad jag tillåter mig själv för slarv och den kan bl a illustreras med bilden här som INTE är tagen i min trädgård.

Så här skulle jag ALDRIG göra


Så här får det lov att se ut i vår trädgård

Jag har mött nyblivna husägare som säger: ”Åh, jag är inte intresserad av trädgård. ” Min stilla undran blir: "Varför köper du ett hus då?" Den enda orsaken till att vilja äga ett hus - i mina ögon - är att kunna öppna dörren och kliva ut i grönska. Är man likgiltig inför detta kliv finns det väl ingen anledning till att lägga beslag på värdefull mark som med lite omsorg kan ge liv åt växter och i sin tur även föda djur och människor. Vilken sorts grönska man vill kliva ut i kan jag faktiskt låta bli att ha synpunkter på, men en gnutta vilja att leva nära naturen borde finnas hos varje husägare.

Värst är de som tar över en gammal trädgård och tycker att rabatter är jobbiga pga allt ogräs, att träden skuggar på sommaren och skräpar ner på hösten (!). Ja, vad händer? Träden fälls, rabatterna kvävs med markväv och täcks med singel. Gräsmattan behålls förvisso, studsmattan måste ju stå någonstans. Råkar det finnas ett äppelträd, missar man garanterat att plocka frukten innan frosten slår till. Den här sortens trädgård möter vi alla på våra promenader, även om man kan skönja en viss spridning av en sundare trädgårdsanvändning under det senaste decenniet. 

Det är lite väl generöst om det var tänkt att lämna frukten till fåglarna? Bilden är tagen den 8 november i en villakvarter i östra Göteborg

Trots att jag inget hellre vill än att umgås med likasinnade trädgårdsfantaster blir jag faktiskt mycket glad när en oerfaren amatör frågar mig om en växt eller när ”vanliga” människor besöker min trädgård. Som t ex när Västra Frölunda Hembygdsförening ringer och bokar besök. De vill bara ut och ha ett litet utflyktsmål för sin kvällspromenad. Eller när en 7-årig kamrat till min yngste son utbrister i mitten av april: ”Vilken fin trädgård ni har!” Det finaste komplemang jag någonsin fått!

Att förtrolla någon som inte redan är en trädgårdsentusiast, det är en liten investering i jordens framtid. Som när min mormor förtrollade mig med svarta tulpaner och yuccahäck för 40 år sedan. Jag vill så gärna inbilla mig att vi gör någon nytta. Att vi kan påverka.

Vad tror ni?

Tack för idag!