Grått är lite speciellt i trädgårdssammanhang. På växter är det ovanligt, men färgen finns ändå överallt i utomhusmiljöer på husväggar, grusgångar och stenlagda uteplatser. Hos mig dominerar det gråa berget och grannen nedanför har ett grått tak så snygg så jag är grön av hund. 

Betongplattor, grus, småstenar, berghäll och till höger trätrall i grått. Grå är en populär basfärg på infrastruktur och det är inte utan anledning. 


Jag har väldigt få gråbladiga växter, vilket nog beror på att jag förknippar dem med medelhavstrådgården. Medelhav är en trädgårdsstil som jag inte känner för på min tallskogsbacke. Fikonet är inte härdigt (har testat) och lavendel och malört funkar dåligt i sur jord, helt enkelt.

 

Men det här gråa trädet, vars namn jag nu inte kommer ihåg (Hjälp!) har jag faktiskt sedan tidigare. Härdig i kruka hos mig, vilket var en förutsättning då den sätter rotskott. Växer snabbt, tål torka. Men hur var namnet? 

 

Men så i höstas fick jag för mig att jag vill skaffa mig en "häck på pinnar". Till detta behövde jag träd på en behaglig stamhöjd, 1,8-2,2 meter, med god tillväxt och bra  beskärningsegenskaper. Valet föll på silverpäron. Praktiska skäl, som överkomligt pris och tillgång till någotsånär likartad form på 3 individer bidrog till beslutet, men den ljusa kronan var onekligen också tilltalande med tanke på min mörka omgivning. 

 

Nyss hemkomna efter en besvärlig färd i Volvo från plantskolan. Det var så trångt i bilen att jag själv knappt fick plats, se ut, gjorde jag definitivt inte. Det var riktig tur att vare sig polisen eller min man var i närheten. 

Nu är det på så viset att silverpäronträden har planterats på rad och deras krona kommer att tuktas till en sammanhängande häck i luften. Runt stammarna finns en bädd som ska fyllas med matchande perenner under våren. Så nu surfar jag vidare via blogsamlingen på Maribels garden för att inhämta välbehövlig inspiration till gråbladiga växter.