En lättnadens suck? Inte än. 

Det blev några snöiga bilder till slut. Västkusten är inte känd för sina rejäla vintrar men januari 2016 med sitt snötäcke och stränga kyla är på väg att gå till historien. Den är så ovanligt normalt. Bäst att dokumentera.



  

Unga idegranshäcken är jag hittills jättenöjd med. Den är nu inne på sin andra vinter och jag tror nog att den kommer att klara sig fint.

   


Låg inramningshäck av buxbom och japanska gräs bör varje trädgård med vinterambitioner ha. Om zonen tillåter, så klart. 


Men vintersnyggast av allt är buxbomskloten. 

 

Här samlas mina vintergröna små älsklingar, ljung och små barrväxter, nu täckta av lätt pudersnö. 

 

Flaggstångsbelysningen har vi inte en chans att plocka in pga tjälen.

 

Solen går fortfarande lågt och når knappt trädgården så här års på grund av den närliggande skogen i söder. Men igår noterade jag att det inte var bleckmörkt halv fem på eftermiddagen, så det händer saker. 

 

Bara några enstaka stunder av solsken får vi i söderläge

 

Och på norrsidan av huset är det inga solglimtar alls.


Men berget i nordväst är vackert med sina sprickor och hyllor även i skugga.


Ja, ska det vara nödvändigt med tjäle, 10 minus och sol samtidigt, då är jag tacksam om det inträffar i januari och inte i början av april, som det var fallet 2013. Då stryker nämligen det vintergröna med, inte ens skogens vildväxande ljung och blåbär har en chans. 

Men ännu så länge är det "bara" zonknäckarna, som våra milda västkustvintrar lockar oss till, som är i fara. Och det får jag leva med. Det är ju nästan aldrig att en växt säljs med högre zonangivelse än den klarar, så det handlar om mitt egna risktagande. 

Till min förvåning märker jag att jag, som är en mycket trygghetssökande person med extremt låg riskbenägenhet, har en jäkla massa chansningar nergrävda i rabatterna.