Hassellunden är det äldsta och det mest vilda partiet i min trädgård. Den ligger insprängd mellan en stor formklippt idegran och staketet till grannen. Här får frösådder av akleja, hasselört, spansk näva och gulbladig penningblad härja. Det är befriande att ha en del av trädgården där man kan släppa taget och överlåta designen till naturen. 

Nu har jag i och för sig haft ett finger med i spelet när jag släpat hit skottkärra efter skottkärra med hästgödsel och planterat alla växterna, men ingen annanstans i trädgården hittar jag så många frösädder som här. Det är spännande att städa i lunden med jämna mellanrum och upptäcka små bebisar av idegran, lönn, julros, murgröna. När det blir för trångt i backen, krukar jag upp de små plantorna. Träd och buskar spar jag till bonsaiövningar, perenner försöker sälja på växtloppis eller ge bort.

 


Säsongen startar med krokusar som efter ett par dagars färgprakt brukar falla offer för Bambi.



På våren är det ingen som kan hejda vitsipporna från att bilda en heltäckningsmatta över området. Vitsippor fanns här naturligt och överlevt all grävning, jordförbättring och nyplantering. Trampstenarna är uppgrävda på plats. 



Min svarta dam trivs alldeles utmärkt i grönskan. Jag är mycket förtjust i henne, måste jag erkänna. 

 


Vitkantade hostor och en enkelblommande vit pion har fått plats här. Vid staketet växer en rosenflockel och dominerar planteringen på sensommaren. Den frodas tyvärr alltför bra, så jag har planer på utvisning för att ge plats åt ett mindre träd som kan förstärka lundkaraktären. 

 

Försommar med pion, akleja och kalmia i blom

 


Paeonia Whitleyi Major

 

Självsådda aklejor, finns det något mer tacksamt? Sår man akleja gror den garanterat inte, inte hos mig i alla fall. Men i bergsprickor, minsann, där passar det.

 


 Kalmia och hasselört

 


Sensommar med flox och rosenflockel i blom. Fördelen med rosenflockel är att den förändrar områdets karaktär under säsongen.


J

Lite längre in är det lummigt och skuggigt och lite djungellikt. Längst in ligger komposten. Oerhört opraktiskt, men, men .

 


Klätterhortensian klär in norrsidan av berget, vid sina fötter har den liljekonvaljer och en akleja  

 


Klätterhortensia i blom

Min andra lundplantering, körbärslunden, har mer klassiska lundväxter, men det är ändå hassellunden som har den starkaste lundkänslan över sig. Lite lagom kaos tror jag är förklaringen.