Det är fortfarande vackert nog för att jag ska vilja vara i trädgården. Det kryllar av nya idéer i huvudet och än är det inte för sent att lägga grunden för förbättringar. Det är enklare att måla upp nya bilder i fantasin när trädgården går i vila, träden tappar sina blad och perennerna går under jord. 

 

Japanskt  gräs, hortensia och skogsaster. En välfungerande samplantering som jag inte vill förändra.

 

Utsikten från skogen, ett rhododendronfyllt ravin med blåbär som naturlig undervegetation. Här är det trångt och vältrafikerat.

 

Jättefågel 'Karl Foerster' trängs mellan en stjärnmagnolia och ett rhododendron. Som prereiväxt passar den dåligt in här.

  

Montbretia till vänster överraskar med sin grönska och kärleksörten med sin stabila blomning. 


Miscantus sinensis 'Melapartus', fuchsior och en höstbrun bokplanta som blev över efter häckplantering

  

Fuchsiorna trotsar novembermörkret


Egenförökade växter som jag samlar på en växtrappa 


Minicyklamen är bara synd att ta in stugvärmen. 

 


Turkoslila hydrangea macrophylla ger sig inte i första taget.


Mest huvudbry har jag för alla hostor som har växt ut sin växtplatser och som jag inte hann dela innan de vissnade ner. Jag har också flera bestånd av astilbe och primulor på torra ställen där de vantrivs och behöver flyttas till fuktigare platser. Alla självsådda aklejor vill jag också hinna ta vara på och samla dem i hassellunden. 

Så ut ska jag även kommande helg.  

Upp med hakan i höstmörkret, snart är det första advent, tänker jag.