Min besvikelse över mina - numera omfångsrika - löjtnantshjärtans korta fägring ledde mig in i tanken att göra ett inlägg om lundväxter som orkar hålla sig fräscha över hela säsongen och inte lämnar ett svart hål efter sig som vissa andra gör. 

Försommarfägring i körsbärsträdets skugga. Lunddocka (Glaucidium palmatum) gulbladig löjtnanthjärta (Dicentra spectabilis 'Golden Heart') sorgklocka (Uluvaria) och fingertandrot (Cardemine pentaphyllos)

 

Löjtnantshjärtan och fotblad (ljusrosa blommor i höger hörn) är ett minne blott i slutet av augusti, ja, redan i slutet av juli gav de upp:


Julrosorna och skuggrönan kommer dock att hålla ställningarna hela vintern. 


Hål efter löjtnantshjärta. Och det finns inte på kartan att jag ställer en kruka här, fast jag har många. Nää, i min värld passar det inte med kruka i en plantering vars främsta idé är att se naturlik ut. 

Lundväxterna karaktäriseras av att vakna tidigt på våren, innan deras värdträd vaknar, leverera (blomma) och, ja, vissna ner eller fortsätta att behaga med sina gröna blad. Och i några fall med snygga fröställningar. Bilderna nedan är tagna de senaste dagarna.


Min gamla lunddocka väller över daggkåpan som är kantväxt i den här planteringen. Yngre exemplar av lunddocka vissnar dock ner tidigt.


Syneleisis, Lathyrus vernus (vårärt) och Uvularia (sorgklocka) - om inte i toppform men i acceptabelt skick.

  


Stockblommor är ett säkert kort för lång säsong



Krypfloxen är egentligen vintergrön, rosenpionens flikiga blad sköter sig, dvärgramsen likaså. Julrosen är en julros, lönnbräckan (mukdenia rossii) klarar sig hyfsat i skugga och lungörten förökar sig ivrigt. I år har den också haft turen att slippa mjöldagg.

 


Jätterams får  en del sol på sig under sommaren hos mig men håller stilen ändå


Bland dem som vissnar ner tidigt hos mig finns - förutom dicentrasläktet - förföriska  lundpärlor som tolvgudablommor, blodört, fotblad, skogsvallmo och trillium. Men naturligtvis är det så att lundväxterna klarar sig betydligt längre in på säsongen om de slipper värme och heta solstrålar samt har god tillgång till vatten. Vissa somrar har väletablerade plantor inga problem med att hålla sig fräscha en bra bit in på hösten medan andra somrar ger de upp tidigt. Med vattning kan man hjälpa dem igenom torra perioder. 

Och som jag skrev i ett tidigare inlägg som handlade om höstfägring: självklart behöver vi blommor som gör oss lyckliga på våren. Men om man i förväg känner till att en växt har en kort livscykel, kan man beakta det vid placeringen.



Trillium, vars blad har lagt sig på backen

 


...... och har i hemlighet utvecklat röda fröställningar

Treblad, trillium brukar vissna ner hos mig i juli eller i vart fall försvinner spänsten och därmed skönhetsvärdet ur bladen. När jag skulle fotografera häromdagen gick jag nära för att lyfta bladen och då fick jag syn på röda fröställningar. Jag har odlat trilium i några år, men frö brukar det inte bli, jag hade ingen aning om att fröställningarna var så här fina. Så nu ska jag försöka att driva upp plantor, man blir ju så lycklig när man lyckas. Även om de är kortlivade.