I helgen som gick fick jag möjlighet att besöka en trädgård som jag har beundrat i många år. Det finns en bok, skriven av ägarinnan själv, som jag har läst och påverkats mycket av.  Trädgården är mycket speciell, fantastisk och fascinerande på alla sätt. Jag har tagit en del bilder, men jag får inte lov att publicera. Det cirkulerar inga bilder om den här trädgården på internet och så ska det förbli. Det är ägarinnans vilja. 

Att försöka skriva inlägg om sin egen trädgård efter denna upplevelse känns MYCKET märkligt. Allt, jag lovar allt, bleknar i jämförelse. Åtminstone så här års och fem månader framöver.  

Men livet går vidare och i brist på bättre alternativ får jag fylla det här inlägget med några höstbilder från min egen "lövgård". Bilderna togs i lördags.

 

Oktoberstormhatten är en av de sista perennerna som blommar hos mig.

 


Tiden tycks ha stannat för hortensiorna. Efter ivrigt krattande får man en skymt av gräsmattan under några timmar. Sedan fylls det på igen. Inom ett par dagar har alla björklöv fallit. 

  


Så här års upptäcker jag lavan på björkstammarna

 


Planteringen i förgrunden har en del influenser från den ovan nämnda trädgården. Barrväxter och ljung, som förhoppningsvis kommer att hjälpa till att hålla humöret uppe under vinterhalvåret. 



Undrar hur länge den här japanska lönnen klarar att växa i sin bergsspricka.

 


Ginkon har det inte heller fett på berget, men det är ett urträd som ska klara det mesta. Även att tränga ner i begrsprickor och hämta vatten från djupet. Hoppas jag. 

 


Klockrankans blomma är ljus som nyutslagen för att sedan mörkna och bli lila några dagar senare.

 


Fuchsia 'Rocket Fire'

 


Fuchsia 'Annabel'


Och om ni hellre vill se bilder från den ovan nämnda trädgården, vilket varmt rekommenderas, får ni tjata på Ica förlag så de trycker Brita Johanssons bok, "Vår vintergröna trädgård"  igen. För den finns inte i handeln, knappt på bibliotek. 

Fast alla trädgårdsintresserade borde ha läst den.