Ljung är en  mycket förbisedd växt i rabatterna, jag ser så gott som aldrig några i villaträdgårdar. Även hos mig tog det lång tid för ljungen att avancera till en oumbärlig marktäckare. 

Eftersom det växte vilda blåbär och ljung på vårt berg förstod jag tidigt att jorden på vår tomt är sur och jag petade faktiskt ner vitblommande höstljung i backen istället för balkonglådan en höst. Plantorna överlevde mirakulöst vintern och var sedan jättefina i några år. Eftersom jag på den tiden inte begrep att höstljung  måste klippas ner på våren, blev de risiga undertill efter några år och jag grävde till slut bort dem. 

Sedan gick det många år innan jag på nytt upptäckte ljungen. Det var vid ett trädgårdsbesök i Lille Malunds have i Danmark. En avdelning i denna fantastiska trädgård bestod av makalös ljungplantering som jag tyckte, och tycker nog forftfarande, var/är det finaste jag har sett trädgårdsvägen.

Inspirationen, Lille Malunds have, Danmark


Ett självsådd exemplar bosatte sig direkt i torvkant. Torvblock är dock inte den enda odlingsmedia för ljung. 

Alla trädgårdsintresserade vet att ljungen är, liksom rhododendron och blåbär, surjordsväxter. Rhododendron kanske man försöker odla även om man inte har det rätta Ph-värdet, byter jord osv, men ljungen är liksom inte värd ansträngningen. 

Det är dock min erfarenhet att alla dessa surjordsväxter är betydligt mer toleranta än deras rykte ger vid handen. Det har jag tjatat en del om här på bloggen, men säger det igen: genomsläpplig jord räcker långt. 

Har man sandig jord, typ den som bjuds efter bortgrävning av en proffsigt anlagd gräsmatta (!),  är det bingo för ljung. In med lite grus, kanske lite barr och jag lovar att ljungen inte kommer att klaga. Precis så växer mina planterade köpeljung i den extremt lättskötta vintergröna rabatten. 

Pga tidsbrist har jag valt bort att hålla ordning på namnsorter, men mina numera fem års erfarenheter av ljungodling säger att det endast finns estetiska skillnader. Odlingskraven och härdigheten är i sort sett det samma för alla namnsorter som jag har träffat på. Vill man få expertbedömning av namnsorter får man införskaffa Britta Johanssons nyutkomna bok i ämnet. 

Här kommer några bilder.
 

Den riktiga färgprakten kommer lite längre fram. 

  



Den här gulbladiga sorten vet jag heter Calluna vulgaris 'Cottswood Gold'





Dessa rosablommande ljung är inte ens calluna vulgaris utan klockljung.



Det som är viktigt dock, att plantera höstljung på våren. Den måste hinna rota sig ifall det blir en kall vinter. Vid planteringen brukar jag klippa upp det kompakta rotsystemet som de kommersiellt odlade ljungplantorna nästan alltid har. Tjäle i kombination med stark sol i mars-april kräver täckning, annars torkfryser ljungen, likt alla andra vintergröna växter. Trots detta, så soligt läge som möjligt och klippning mars-april, ner till 10 cm, varje år. Ljung bryter inte på gamla ved och blir risig nertill annars. Det är allt.

Och för de som vill ha växter som är populära bland insekter vill jag bara påminna att bina är mycket förtjusta. Ljunghonung är en mycket aromatisk sort.