Hortensia bör ingen trädgård vara utan. Värsta ögongodiset så här års, när det mesta vissnar ner och försvinner under jorden. Min senaste favorit är en  2-3 gammal Wim's Red. 

Jag fastnade för den på plantskolan för dess vinröda grenar och mörkgröna blad.  Etikettens löften om de stora blomklasarnas färgskiftningar trodde jag inte riktigt på, men jag hoppades, så klart. 

Väl hemma grävde  jag ner den långt uppe på berget, hortensior brukar inte behövas studeras på nära håll, om jag säger så. 

Wim's Red visade sig vara oerhört rikblommande hos mig. Den har enorma blomklasar och en enastående förmåga att dra till sig blickarna. Och så ändrar den skepnad precis som etiketten utlovade:

 

Juli

 

Augusti

  

 
September

Jag  hade aldrig kunnat gissa att det är samma planta överst och nederst. Och det ska bli spännande att följa utvecklingen under de kommande veckorna. Enligt bilderna på nätet kan den bli ännu rödare. 

På vintern står blomställningarna kvar och på våren klipper jag ner den så plantan får en lite stramare form nästa år. Så mycket mer skötsel behöver inte en hortensia. Åtminstone inte den som står i fuktig jord. I torra lägen får man vattna. 

Och en sak till. Max halvskugga, vad som än står på etiketten.