Jag har alltid tyckt att det är höjden på trädgårderande när man hittar någon annan än estetisk funktion åt sina växter men själv har jag bara på senare tid haft förstånd att använda växter som möbler. 

Häck som rumsavdelare är en klassiker men det fungerar bara på mindre skala på vår bergiga tomt där markförhållandena är minst sagt ojämna. Gunga och hängmatta, eller varför inte en koja i en trädkrona är supermysigt. Min pappa har varit mästare på att spaljéra vindruvor till tak. I varmare länder är spaljetak nästintill ett obligatorium på uteplatsen, men vi hade det även över en långsmal garguppfart. 

Själv jobbar jag på enklare skala. 

För att skydda vår ektunna från stark sol och uttorkning under torra perioder när det uppsamlade regnvattnet gått åt har jag spaljerat en bukettapel. Den står i kruka och har en ytterst simpel, hemmasnickrad spaljé av bambupinnar, men efter tre års bindande och klippande börjar den fylla sin funktion. 


Och just nu är den extra tjusig, Malus toringo var. sargentii.

 

Igår fick vi lite påfyllning i tunnan, tack och lov.


Ja, 10 ml regn är inte mycket efter tre veckors torka, men nu är tunnan nästan full i alla fall. Tyvärr fungerar spaljén inte till 100% och en del vatten försvinner genom sprickorna som trots allt uppstår när tunnan stått tom en längre tid.

Att leka med och forma unga träd och buskar är en passion som har växt fram på senare tid och som jag gärna gärna vill utveckla. Det är så långt ifrån snabb fix man kan komma och det tilltalar mig.