"Naturligtvis"har jag en blå rabatt. Den är tänkt att vara substitut för damm. Någon riktig damm lär det aldrig bli i min trädgård, den oberäkneliga bergiga topografin och de skötselkrav som jag förknippar med dammar avskräcker.  Därtill kommer björkarna och tallarna, som skräpar en del; massor, om jag ska vara ärlig. 

Blåa rabatten har börjat blomma nu. Det är en del trevliga individer som dock har lite svårt för att samspela med varandra. 

 

Obligatoriska salvia nemorosa 'Caradonna' i motljus.
  

 I stark sol blir inte färgen så mörk och speciell som man förväntar sig.

 

Älskad av bin och troligen av alla trädgårdsmänniskor också.


Man undrar vad iris är gjord av egentligen. Silkespapper?

  


En ganska ljus blå iris som jag odlar mest för sina vitvariegerade blad. 



'Arabella' är en mycket skötsam klematis, blommar kontinuerligt hela sommaren, i lugnt tempo. Här med lite oförtjänt fågelbajs på blombladen. 

 


Knopparna några dagar tidigare

 


De medelstora blommorna står länge och blir till snygga fröställningar. Vattna och gödsla din klematis, säger jag, som knappt lyckas med några...

 


En annan långblommare, geranium 'Rozanne'. En storvuxen näva som fyller ut.

 


Plockar man fröställningarna blommar den oavbrutet ända fram till frosten. 

 


Tre olika sorters Tradescantia. Limefärgade 'Lycky Charm' i höger hörn har den mörkaste blomman. Tyvärr glömmer jag ibland av att tremastarblommor är fuktighetsälskande, vilket kan få tråkiga konsekvenser. Men återhämtar sig gör de alltid. 

Förutom dessa växter finns det också riddarsporre, stormhatt och lavendel i rabatten. Och en oerhört rikblommande fylld nässelklocka, 'Bernice', som står i knopp nu och ser ut att vilja bjuda på en överdådig blomning. Också hon törstig.

Växternas vilt skilda krav på tillvaron har uppenbarligen inte bekymrat mig vid planeringen. Det skulle bli blått. Punkt. 

 


Som accent har jag stoppat ner några tigerliljelökar bland nävorna, dessa blommar orange lite längre fram.  


Det här är ingen plantering som drar uppmärksamhet på sig, man får komma nära och studera växterna var för sig. När jag planerade rabatten hade jag en föreställning om att alla dessa blå blommor skulle bilda ett hav och skapa en illusion av vatten på gräsmattan, men så har det inte blivit, förstås. Istället är det en rörig massa av gröna blad huller om buller med lite blå stänk här och där. Ganska olikt det jag brukar tycka är snyggt. 

Ibland funderar jag på vad jag gjorde för fel. I böcker och utställningsträdgårdar har jag sett många lyckade exempel på planteringar  med ambitionen att föreställa vatten. Jag skulle ha min egna tolkning. Tydligen var det svårare än jag trodde. 

Men egentligen spelar det ingen roll. Jag  älskar ju salvians mörklila ton och Arabellans fina form. Jag kan aldrig motstå att stryka fingrarna genom lavendelplantorna när jag går förbi. Doften  -  eller också är det minnena  -  vaknar till liv när man rör på bladen, oavsett årstid. Lavendel passar inte alls in i skogsmiljön här, men det kvittar.  Kanske en vacker dag får jag till en torr grusplantering och då kan lavendelplantorna flytta till en värdigare plats.