All min lediga tid ägnade jag åt trädgården i helgen. Jag älskar när det finns mycket att göra utan deadline. Blir jag inte klar, ja, då blir  jag inte det. Jag gör mest det jag har lust till och lite måsten. Barnen hjälper till att kratta löv så jag kan fokusera på förbättringsåtgärder. Det är rätt så kravlöst, trädgården behöver inte vara tipptopp, det är därför jag älskar hösten. 

Det är inte så svårt.


Oktoberstormhatten är min älskling just nu. Mina plantor är unga, så jag hoppas på maffigare blomning nästa år. 

  


Detta har hänt på en vecka. Ett tips är att vingad benved  kan beskäras på våren och hållas liten och kompakt. Bryter bra på gamla ved. Bladen blir också större. 

 


En annan färgförändring. Gaffelolvon och hortensia.


Ingen fusk här inte, hostan dör men fuchsian stortrivs

  


Ja, som sagt

   


Vackra dahlian bröts av i blåsten.



Alla hostor har dock inte vissnat än

 



Bergormroten är en utav de mest uthålliga på hösten. 

 



Jag är tyvärr inte den som kan ge underbara skuggliljan rättvisa på bild. Bör inte saknas i en höstträdgård. När den såsmåningom vissnar blir bladen gyllengula. 

 

Zebragräset har aldrig blommat hos mig tidigare. Beviset på en lång sommar. 

 

Hortensia och intorkad astilbe 

 


Sköter sig väl, den här dahlian. Många tvåfärgade sorter tappar sin färgstruktur när ljuset avtar på hösten, men inte 'Tartan'.

 


Nyinköpta pelarenen har flyttat in i en bergsspricka.  

 


Min lilla vintergröna avdelning kommer först att begravas i björklöv de närmaste veckorna innan den kan överta huvudrollen i trädgården. Små barrväxter, rhododendron och ljung kommer att vara glädjeämnet framöver. 


Från att i unga år ha lidit igenom vinterhalvåret, i synnerhet under mina första år i Sverige, har jag nu slutat kämpa emot det jag inte kan förändra.  Idag är jag den som försöker peppa andra som har svårt för den mörka årstiden. Att röra på sig utomhus är bästa tipset, lika säker humörhöjare som att tvätta håret. 

"What a surprise", säger ni. Nej, inget nytt, men sant.