Maria på Almbacken skrev ett lägg om kärleksört häromdagen och jag vill haka på. 

Allt Maria skriver om sin favoritblomma instämmer jag i. Det är en seglivad perenn med flaggan i topp 365 dagar om året. Användbar i rabatt och övervintrar snällt i kruka. Växtsättet är stabilt, förutsatt att man inte övergödslar sin planta. Sandig, grusig jord, sol-halvskugga och så lite näring som möjligt är receptet. Och torka bekommer den inte. Bara en sån sak.

Kärleksört har på senare år blivit populär som "höstfägring" i krukor och plantskolorna säljer dem dyrt så här års. Vänta med inköp tills de frostskadas längre fram. Plantagen t ex är mästare på att missköta sina plantor så rean kan ligga närmare än du tror. Köp då alla som finns kvar för en bråkdel av det ursprungliga priset. Det gjorde jag när jag anlade en liten perenna häck av vad jag tror är namnsorten 'Carl' utanför vårt tråkiga altanräcke för ca 5 år sedan. 13 oigenkännliga, frysta pinnar utan etikett fick följa med mig hem för totalt 130 kr. Nu ser de ut så här:

 

Det är lite olika nyans på blommorna, vilket var till en början en besvikelse, men nu tycker jag att det är snyggt med lite  färgvariation 

Blomställningarna har precis börjat skifta i rosa, färgen blir mer intensiv längre fram. 


Herbstfreude som infattningshäck i perennrabatt. Vårens rådjurskada är ett minne blott.

 



Hostan 'Sun Power' och tjusiga 'José Aubergine'

 


 
Purple Emperor 


Problemen men kärleksört är två. Det ena är att rådjur tycker att kärleksört är mycket gott. Hittar dem kärleksörten på våren kan de orsaka stora skador, men kärringen  kommer igen! Blommorna blir något mindre, plantan lägre, men den överlever och blommar samma år. Upprepade uppätningar får man dock undvika (nät på).

Det som också är ett dilemma är att en skyddsvärd fjärilart har kärleksört som sin värdväxt.  Apollofjärillens gröna larver kläcks i april och tuggar i sig bladen och blomskotten. På grönbladiga kärleksört ser man inte larverna förrän skadan har skett, på de rödbladiga är det något enklare, förutsatt att man har som vana att gå sina växter nära, vilket kan vara svår att hinna med på försommaren. Så jag har skador på några av mina kärleksört, även om efterforskningar på nätet gav en viss tröst då det verkar vara en stor, synnerligen vacker och fridlyst fjärils larv som är förövaren. Trots det brukar jag inte tveka när larven kommer i min väg, måste jag erkänna, jag klämmer. Gift skulle jag dock aldrig använda. 

Mest ledsen är jag för angreppen på sällsynta 'Elise's Gold' som har/hade vita bladkanter. 

 



Vitbråkiga 'Elise' gold' är tuggad på kanterna.

 


Den kinesiska kärleksörten är lite lägre och nättare än de föregående.

Ett ytterligare bonus med kärringkålen är att man kan äta upp den. Bladen, särskilt de späda,  är goda att blanda i sallad.  Jag  har sagt det förut och jag säger det igen: rådjuren är inte dumma.