Trädgårdens infrastruktur är ett ämne som intresserar mig mycket. Det är inte bara genom växtval vi skapar en personlig trädgård, det är i ännu högre grad genom alla de materiella ting vi själva och växterna behöver för att trivas. 

Två saker som man är i brinnande behov av så här års är spaljéer och växtstöd. Återanvändning av gamla prylar, helst i helt nytt sammanhang, är hetast, men hemmabygge följer strax efter. Att köpa sig färdiglevererade lösningar är fantasilöst och opersonligt men eftersom både loppisjakt och snickarprojekt  är tidskrävande aktiviteter blir inköp på byggmarknad många gånger räddningen för min del. 

Växtstöd är alltså inte min trädgårds starka sida. Jag fastnar ofta för klematisar när jag är på plantskolan och det blir impulsköp. Jag tänker att det alltid finns en liten plats att gräva ner den och stöd fixar jag längre fram. Sen glömmer jag min nyinköpta, ofta klena klematis för att ett par år senare upptäcka den klängandes på sina grannar. Och då blir det bråttom. 

I värmen, efter regnet går utvecklingen fort och några av klematisarna har redan växt ut sitt stöd.  

Fyra klematisar delar på detta hemmabygge, som är lite för lågt, tyvärr.

 

Men blomningen har börjat så smått. 'Ville de lyon'.


Den här tjusiga pjäsen med prydnadsvärde året om heter Tin Tree, men även den är för kort. 

 


Blåa 'Arabella' är en  favoritklematis som klarar sig fint med hjälp av hopsnörande pinnar

 


Knopparna högst upp börjar slå ut. 

 


Spiralerna hänger i ett (ihåligt) bamburör högst upp och förankras i jorden med en krok längst ner. Höjden beror alltså  på bambupinnes höjd. 


Den hemmasådda klockrankan har en klädhängare från Ikea, upphittad på kommunens återvinningsstation, att klättra på. 



Rosenflockel blir två meter hög och har en benägenhet att lägga sig vid störtregn och blåst. Vågiga svarta pinnar från Rusta stödjer och håller upp. 

 


Codonopsis på pyramid från Hornbach och klockranka nr 2 på CD-ställ från forna tider

Klätterhortensia är en mycket alert växt som fäster på sitt underlag med sina sugrötter. Det är välkänt att den är trög i starten men efter 3-4 år kommer överraskningen. Två av mina tre plantor har invaderat berget de senaste två åren och jag för en nästintill daglig kamp för att rädda min bärodling på en platå högre upp på berget. Den tredje plantan flyttade jag intill en tall på skogskanten när jag insåg vad som höll på att hända. Så se upp! Möjligen kan man tämja en klätterhortensia i kruka med hjälp av bonsaimetoder men på friland beter den sig som om den var drogad med anabola steroider. 

 


Undrar hur länge den här symbiosen kommer att fungera.

 


I blöt skugga blir klätterhortensians blad mörkare och blommorna fler. Bilderna är tagna kvällstid med bara några minuters mellanrum och speglar verkligheten hyfsat.

 


Trädgårdens stolthet, den enkla hemmabyggda spaljén med bänk har jag visat flera gånger


Ena sidan pryds med pipranka och den andra med kameleontbuske, men det är bara piprankan som är bofast, kameleontbusken står i kruka och kommer att flyttas när piprankan gjort sitt jobb och när jag med framgång tjatat mig till en ny, stabil spaljé. Kan/orkar/vill(?) inte bygga själv. 

Drömmen om att få gifta sig med en trädgårdsintresserad snickare i ett nästa liv kvarstår....