Så här års är det mina två lundområden, hasselunden och körsbärslunden som är mest intressanta att studera. Båda utmärker sig med var sin marktäckande växt som grund och en salig röra av tidigt blommande perenner och lökväxter. Några genomtänkta kombinationer är inte frågan om här, utan snarare en arsenal av impulsköp. Då och då breddar jag lunden för att få mer planteringsytor. Hoppas, hoppas att jag aldrig behöver sluta impulsshoppa....



Maj 2013. I år kommer vi inte behöva vänta på blomningen så länge. Bara några dagar kvar.

 



   
Sprängfyllda knoppar redan till påsk.

Körsbärsträdet är nyckfullt. Ena året har vi inte ett enda bär för att nästa år få hur mycket som helst. Bären är stora och mycket smakrika. Man undrar hur det kommer att bli i år. Förutsättningarna borde vara goda. Bara det blir soligt och varmt när blommorna slår ut så hoppas jag att bina ordnar resten.

Basen i körsbärslunden är skuggröna. Inte det bästa valet kanske, pga att den sprider sig med utlöpare, men den är vintergrön och är inte särskilt svår att rycka upp från min steniga jord. Hasselörten, som är grunden i hassellunden, sprider sig med fröplantor, så en viss förmåga att ta för sig får man nog acceptera hos effektiva marktäckare. 


Skuggrönan gör sitt jobb på vintern, men egentligen är alldeles för aggressiv för att samplantera med känsliga vårprimadonnor. Lökväxter funkar dock. 


Påsk- och pingstliljor återkommer pålitligt varje år. Men att de blommar till påsk hör till ovanligheterna.



De tomma fläckarna rymmer var sin hosta. Hosta är en vacker men feg, eller om man så vill, klok perenn, den tar inga (frost)risker. 


En annan växt som trivs bra i detta område är lungörten. Vad jag kan minnas har jag bara köpt en vit sort med fläckiga blad, men dennes fröplantor är  ljusblå, så nu har jag även den. Men den snyggaste är den smalbladiga lungörten med sina mörkblå blommor. 
 


Pulmonaria officinalis 'White swings'


Primulan trivs i lungörternas sällskap

Pulmonaria angustifolia 'Blue Ensign'


Limegul julros och treblad

 


En salig blandning



Vid utkanten av körbärslunden växer en flikbladig fläder och under flädern bor den underbaraste av alla vårlökar, kungsängsliljan. 



Tvillingar

  




Cardemine pentaphyllos, fingertandrot

 

Vit löjtnanthjärta på väg att slå ut.

 


Sorgklocka, uvularia grandiflora

 


Sockblomma

 


Lönnbräcka, Mukdenia rossi blev också offer för Bambi, men de snygga bladen, som slår ut senare, brukar klara sig.  



Gullflocka, hacquetica epipactia frösår sig flitigt. Med det här utseendet gör det inte så mycket.

 


Den enda blomstjälk som är kvar på vårärtplantan efter Bambis framfart. 


Bland utmaningarna när det gäller en lyckad lundplantering kan nämnas torkskuggan och det faktum att blomningen avtar längre fram på säsongen. En del växter som trivs här vissnar helt ner redan i juli. Därför har jag inte någon renodlad lund utan jag smygglar gärna in vintergröna marktäckare och hosta under mina större träd. Akleja  tycker jag också är tacksamt att låta härja här med sin vilda, busiga uppenbarelse. Tigerlilja får stå för färgprakten på sensommaren. Under körbärsträdets täta krona vissnar lundväxterna inte heller ner för tidigt, men i Hassellunden,  som är soligare, blir de inte lika långlivade.