Min vårs stora utmaning är att få liv i mina övervintrade sommarblommor. 

Dahliorna är ingen större match, utmaningen ligger i att det är fysiskt krävande med alla stora keramikkrukor som ska tas fram, borstas rent, fyllas med färsk jord och ställas på lämplig plats i avvaktan på att knölen vaknar. Men vaknar gör de, förr eller senare. 

Fuchsiorna är trixigare. Åtminstone med de förutsättningar jag har, rättare sagt inte har. I växthus med frostvakt tror jag fuchsiorna är ett nästan lika säkert kort som dahliorna. Men nu äger inte jag något växthus, tyvärr, så det får bli kompromisser. 

Min vinterförvaring i vårt mörka garage har varit alldeles för varm och de har skjutit skott hela vintern. Inte så bra. 

Vi har ett fristående garage som vi skulle kunna hålla kallare, men min man tror alltid att han ska ut och renovera sina veteranbilar och därför vill han ha garaget uppvärmt till 13-15 grader. En normalvinter brukar han inte lyckas med detta, men i år, när det har varit 5-7 grader ute, gick det alldeles utmärkt, tyvärr. Sedan att han i praktiken aldrig hinner gå ut och greja med sina bilar och uppvärmningen är därför helt onödig, det vill han inte kännas vid.

Men nu har alltså mina fuchsior fått lida och det har han fått höra några gånger. Det är dock inte helt enkelt att framkalla hans dåliga samvete.
 

Här finns även lite cannor och annat smått och gott 


Hur som helst, evakuerade jag plantorna till det något ljusare vardagsrummet för ca en månad sedan. Jag klippte ner plantorna ordentligt först, bytte till lite större kruka med fräsch jord, gav dem lite vatten och ställde dem på vardagsrumsgolvet framför låga fönster i öster. (Vaxduk under)

Hoppet är inte helt ute. Två plantor slängde jag förvisso i helgen efter att ha konstaterat livlöst tillstånd i grenar och rötter. Men alla de andra 8 har liv i sig. Mer eller mindre.

 


Det är denna planta som ser ut att må best. Grön och kompakt, lite taskig form från början bara.

 


Ojämn tillväxt

 


Sedan finns det de som är helt kala på fjolårsgrenar med grönskar från rötterna. 


Förutom svårigheten att bjuda på rätt kombination av temperatur och ljus har jag också fått ohyra. För att förhindra spridning, åkte de drabbade plantorna ut till altanen. Utomhus försvinner ohyran av sig själv, men det är ett risktagande pga risk för nattfrost. Det brukar dock stanna på nollan så vi har klarat oss med fiberduk hittills. Det är lite mekkigt för min smak,  men det går. Jag brukar tänka att belöningen kommer sen. Ju mer uppoffringar man gör för sina växter, desto mer upplever man sig få tillbaka. Så är det ju. 



Den här  plantan, en hängande sort, fick flytta ut och bor under en fiberduk på altanen. 


Sedan har vi sticklingarna. De är billiga i inköp och busenkla att driva upp, ett riktigt nybörjarprojekt. I helgen fick de större kruka (ca 10-12 cm i diameter) och det kommer att behövas en omplantering till innan de får sina stadigvarande krukor för säsongen.



Omskolningen är klar

 


Tillbaka till fönsterbrädan i österläge. Jag snurrar på dem ibland för jämnare tillväxt och vattnar dem förstås. Växtbelysning är inte nödvändig.

 

Svaret  på frågan om man ska toppa sin fuchsiastickling individuellt. Olika namnsorter har olika förmågor att förgrena sig och bli täta, man får iaktta sin lilla planta. Mer om detta har jag skrivit i ett tidigare inlägg som du hittar här.

 

Nya bladpar i bladvecken är på gång, så den här plantan sköter förgreningen själv.


Avslutningsvis behövs lite målbilder, känner jag. 

 


 

 

 


Fuchsiablommorna är väldigt fotogena och jag ser verkligen fram emot att få utforska dem rustad med bättre kamera men framför allt lite bättre kunskaper om fotografering. 

Vid nästa månadsskifte återkommer jag till fuchsiornas väl och ve.