Buxbom är en helt oöverträfflig prydnadsväxt i många hänseenden. Vintergrön, formbar, torktålig, gillas inte av rådjur. Inte så härdig i kruka som många oerfarna tycks tro, men betydligt sköldtåligare i rabatt. Buxbom klarade tjäle i backen i kombination med stark vårsol i stil med idegranen våren 2013.  Inga skador alls, medan i stort sett alla andra vintergröna växter dog eller halvdog hos mig.

 

En 7-8 år gammal inramningshäck. Jämn och fin trots slänten och björkens rotkonkurrens för den nedersta delen


Men så var det den där svampen som fick trädgårdssverige att tappa andan för några år sedan. Gamla kyrkogårdar och kända trädgårdar fick gräva upp sitt bestånd. Häckvis. Mer hjärtskärande kan trädgårdslivet knappast bli. 

Sommaren 2012 hade jag besökare i min trädgård som dagen innan hade besökt Hannu Sarenström drabbade trädgård. Då var jag säker på att de hade burit med sig sporer på sina skor och att sjukdomen när som helst skulle bryta ut. Det gjorde den inte.

Våren 2013 planterade en närliggande bostadsrättsförening massor med buxbomshäckar, antagligen helt ovetande om riskerna. Då var jag helt förfasad och trodde att om inte förr så NU kommer svampen. Den kom inte. 

 


Så jag  övervann min rädsla till slut. 

Förra helgen köpte jag fem nya klot, på Plantagen, av alla ställen. Mina gamla är också därifrån. 

Jag behövde nämligen påfyllning på min nya buxbomsslänt. Under björkarna, i torr, men förbättrad och djup jord har jag samlat mina 10 stycken 5-6 år gamla klot och 5 st helt nyinköpta. Buxbomsplånboken är nu tom, så i mellanrummen hamnar överskottsväxter som nävan Rozanne, klematis 'Annabell' och liljor. Jag får plocka bort dem om det blir rörigt. 

 

Jag har studerat klotgrupper på nätet, men har svårt att få kläm på hur man ska tänka vid planteringen. Så här blev det i alla fall. Det finns plats för framtida förtätning med annan form än klot, om det skulle visa sig "behövas".


Om ni undrar hur små mina barn egentligen är, så kan jag säga att den enda som gungar nuförtiden är jag. Barnen vill ha hängmatta. 

Jag gillar när det svänger lite ...

 

På den här bilden, längst ner till vänster syns fem klena plantor av japansk järnek som vi blev rådda att ersätta buxbom med. De är nu inne på sitt fjärde år och är mindre än när de blev köpta. I år inget livstecken ännu. Dåligt alternativ, kan jag konstatera. 


Hur vågar jag satsa på buxbom, kan man fråga sig. 

Jag tänkte så här: 

1. Vad är det värsta som kan händaJa, det är att jag behöver slänga alla mina 15 klot och gräva bort en etablerad inramningshäck. 

2. Kan jag ta den risken?  Ja, det kan jag. Jag älskar mina klot och älskar häcken ännu mer, men min egna sticklingsförökning går så sakta, så det har jag inte tålamod att vänta på. 

3. Har jag lust att leva utan ens ha försökt att skaffa en sådan underbar klotsamling som typ Ulla Molins, Luna Eks, Katarinas trädgård eller Almbacken har? Nej, det har jag absolut inte!

Det är bara rykten, men jag har i trädgårdsamatörkretsar hört att utbrotten har avstannat. Att man värmebehandlar buxbom som kommer ut i handeln, svampen dör nämligen vid en temparetur som buxbomen fortfarande tål.

Jag har gjort mitt val. För mig återstår det bara att hålla tummarna.