Veckans uppdrag på Blommig fredag får mig att tänka på vårt husköp för drygt tio år sedan. 

Vårt villaområde ligger i en dalgång som sträcker sig i nord-sydlig riktning. Husen klättrar på berg på var sin sida av dalen. Ena sidan badar i ljus på morgon, den andra på kvällen. Gissa vilken sida som är populär. Huspriserna på vår morgonsoliga sida ligger ca 10 % lägre än kvällsolsidan. Och det är den skillnaden vi har att tacka för att vi hade råd att köpa huset på "skuggsidan". Ett hus målat i mörkbrunt dessutom, delvis omgivet av tallskog. Våra soltokiga svenska släktingar tyckte inte vi var kloka medan jag helt oförstående inför deras kommentarer och var nöjd och lycklig. 

Jag har alltid varit morgonpigg och upplever solljuset på morgonen som en energikick och kvällsolen som enerverande. Jag skulle självklart inte täcka nej till kvällssol, men man kan inte få allt och vi fick ändå väldigt mycket,  tycker jag. En spännande tomt med blåbär och kantareller samt allmänning i tre vädersträck. Allt detta mitt i stan, åtminstone med göteborgskt mått mätt väldigt centralt. Jag kan bara konstatera att det är en himla tur att vi är olika, tycker om olika saker och agerar olika.

Berget råder vi inte över men många olika åtgärder har vidtagits för att lätta upp intrycket kring och släppa in ljuset tomten. Senast tog grannen bort en stor gran som har skuggat den östliga delen av vår tomt vintertid. Jag har inte haft ont av det trädet,  ännu mindre min skuggrabatt  under tallen, men jag förstår och respekterar mina grannars resonemang fullt ut. En stor ensam tall på en klippa nära huset en ingen hit.

 

En tidig morgon för en dryg vecka sedan hände detta


Med facit i hand tycker jag faktiskt att vi har fått en renare utsikt över dalen och träd finns det fortfarande gott om runtomkring. Och ljusare har det definitivt blivit. 
 

Så här har utsikten blivit utan tallen


Veckans uppdrag känns också lite som en fotoutmaning. Inte min starka sida, men jag har övat lite under den gångna säsongen.

 

Tallarna i bakgrunden på denna bild står kvar. Här kontrasterar de ljuset som judasträdet och robinian fångar. Men det här är historia. Nästan alla lövfällande träd har nu tappat sina blad i min trädgård.

Jag förmodar en anstormning av konstnärliga inlägg hos Helena som alla handlar om våra kroppars längtan efter ljus.