Jag fascineras av uppvuxna trädgårdar med snygga och lagom stora vedartade växter. Det beror nog på att träd och buskar är inget snabbfix. De är trädgårdens mest resurskrävande projekt istället, de kostar mest, tar längst tid på sig att bidra till helheten och kräver mest utrymme. Det är träden som ska planteras först men det är också träden som lever kvar längst. Med lite tur. 

Det fanns stora träd på vår naturtomt när vi flyttade in, bl a björkar, idegran, cypress och mitt intresse för träd och buskar är därför ganska nyväckt. Jag började min trädgårdskarrier med perenner och mina lite mer "exklusiva"  träd är ännu unga. Dessutom försöker jag hålla mig till långsamtväxande sorter så några är så små att de försvinner nästan bland alla medelstora perenner. 

Av alla mina växter ömmar jag mest för träden och lyckan är stor när de mår bra (och depressionen  är ett faktum när de inte gör det). Idag  har jag med stor glädje konstaterat att jag har framgångsrikt spolat bort lössen från min naverlönns klena grenar. Operationen genomfördes med slang och rent vatten för några dagar sedan men ibland kommer lössen tillbaka och man får börja om. Allt spolvatten gör också att plantan ser betydligt piggare ut än för en vecka sedan. 

  

Acer campestre 'Carnival'

 


Syrenens ljusa skugga skyddar de klorofyllfattiga bladen 

 


Acer campestre 'Carnival' är det vitaste träd jag känner till.

En annan liten vitbrokig älskling är acer palmatum 'Ukigumo' som jag köpte i Ulriksdals Trädgård i Kivik för några år sedan. Jag glömmer aldrig att den åkte hem till Göteborg mellan mina ben framför passagerarsätet och hur lång och obekväm den resan blev. 

 


Acer palmatum 'Ukigumo' är knappt större än julrosen bredvid.

 


Bladen är fläckiga. Växtsättet är lite "kom och hjälp mig" men jag har inte vågat frisera den hittills. Kanske i år.  


Ett tredje vitbråkigt träd, pagodkornellen har rådjursbocken friserat åt mig i våras.

  


Cornus controversa 'Variegata', det som är kvar efter attacken.



Bladen har vita kanter

Inspirationen kommer från London där jag för första gången sett vuxna exemplar av denne cornus. Grenarna växer horisontellt, därav namnet pagodkornell och helhetsintrycket är mycket ljust. Ljusare än mina bilder ger intryck av. 



Kew Garden

 


The Regent's park

Vad gäller härdighet så uppges naverlönnen vara en trea och det tror jag inte är någon överdrift.  Hos mig i zon 2 klarade den som nyplanterad en mycket tuff vinter helt utan skador. 

Ukigumo är nog minst lika stabil. Mitt exemplar är  4-5 år gammal och brukar inte frysa tillbaka. 

Controversa variegata har bara upplevt den gångna milda vintern hos mig, så den kan jag inte uttala mig om. Ska vara zon 1-2.