Jag lever redan i min största trädgårdsdröm. På den plats jag allra helst vill vara. 

Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är för att få vara delägare till denna lilla bit av jordens yta, som är så spännande och som har en sådan potential. Berget, skogen, blåbärsbacken och björkarna skapar känslan av att vara omfamnad av naturen mitt i storstaden. Jag värderar tryggheten högt, men minst lika mycket uppskattar jag att ha en alldeles egen arena för aktiviteter, motion och inte minst kreativitet. Jag längtar aldrig bort, det är här jag vill vara. 


 

Björkarna är hjärtat av trädgården


Mina starka känslor för den här jordplätten styr mitt liv till en grad som kommer att bli problematisk i framtiden, den dagen jag måste lämna, det förstår t o m jag. Jag försöker distansera mig, dagligdags, tänka att det inte är trädgården utan familjen och framför allt barnen som är viktigast. Och självklart är det så. Men att utplåna mig själv hjälper inte dem, åtminstone inte ännu.


Att avbryta ett intensivt arbetspass och fika med familjen vid detta bord en solig lördageftermiddag är höjden på tillvaron för mig. 


Jag skulle inte ha ekonomiska förutsättningar att bo här utan min man, men jag har haft friheten att forma trädgården helt efter eget huvud. Jag betraktar den som min egna skapelse, som jag själv har åstadkommit och som är uttryck för just min personlighet och drömmar. 

Alla växter på denna bild kan jag rekommendera. Det gulbladiga hakonegräset, den mörka, flikbladiga flädern, den blommande hostan,  'Harry von Tier' i förgrunden och den orange solbruden i bakgrunden. Lättodlade, friska växter. 

 

Från hammocken har vi utsikt över hela trädgården och kan fundera över vad som behöver göras. 


Om jag ändå ska peka på två konkreta drömmar som jag bär på sedan många år är det två kostsamma byggprojekt de handlar om. Förverkligandet är inget kvick fix, det behövs resurser i form av pengar, tid och sinnesro för planering. Jag är inte säker på att drömmarna någonsin går i uppfyllelse, men drömmar är en drivkraft som man måste ha. 

Min längtan efter att förlänga säsongen med någon sorts växthus/orangeri/inglasad uteplats ventilerar jag här på bloggen ibland. Jag är numera ganska säker på att det är ett fristående hus jag vill ha och inte tillbyggnad av huset. 

 

Den här uteplatsen, som är delvis under tak, vill man inte offra, dessutom skulle det bli mörkare inne i huset om vi glasade in


Mitt drömhus ska istället stå på den här platsen:
  

Den enda större sammanhängande gräsmattan som finns kvar hoppas jag ska rymma ett kombinerat växthus/friggebod framtiden. 


Från övervåningen är det lätt att planera och fundera på hur man vill ha det.

Drömmen handlar egentligen inte så mycket om att bredda odlingsmöjligheterna, det är utevistelsen som är kärnan. Jag fantasierar om en säng, där jag kan ta tupplur, kanske övernatta ibland eller bara gosa bland färgglada kuddar en regnig sommardag. 

Den andra drömmen är en badtunna på en av våra bergsplatåer med utsikt och allt......

Ojojoj, nu är det dags att sluta drömma och titta på vad som rör sig i andras huvuden.


Klicka på bilden för kunna göra det.