Har man många olika sorters växter tar det tid att umgås med varje enskild individ. Igår jag tog mig tiden och det var ett sant nöje att se hur pigga och glada växterna blivit efter det välbehövliga, stilla men rikliga regnet på runt 25 mm. Hurra! 

Generös knoppsättning efter förra årets värme verkar vara det mest utmärkande för denna vår. 

Det mest sensationella är min Cersis canadensis  ’Forest Pansy’ som kommer nog att blomma i år. Jag har faktiskt endast sett detta träd i blom på bild. Jag trodde inte att den över huvud taget kunde blomma i Sverige. 

  

Har ni sett maken? 

 

Denna stam tillhör samma träd!


Och jo, det var en sak till. 

En storm förra hösten delade itu det relativt unga och yviga trädet. Eftersom etableringen har varit mödosam har jag alltid tyckt att judasträdet är mycket kinkigt. Jag trodde nog inte att det över huvud taget skulle överleva. 

Det var främst i syfte att ta beslut om bortgrävning jag letade efter livstecken på de få kvarvarande grenarna. Och så hittar jag blomknoppar! 

Det sägs ju att växter som håller på att dö, försöker blomma/blommar överdådigt en sista gång för att sprida sina gener. 

Nu vill jag så gärna tro att det är en myt.