En av trädgårdslivets stora poäng är, enligt mig, att man ständigt blir påmind om livets förgänglighet genom regelbundet umgänge med förfallet och döden. Det är inte oersättliga varelser som dör, men förlusten blir ändå kännbar för den som har sått, vårdat och njutit av en växt. En lättsam övning i det som komma skall. 


Importerad från Holland via Dahliasällskapet. 

Det gångna trädgårdsåret mest kännbara förluster fick jag uppleva i slutet av säsongen. I slutet av oktober åkte jag bort på två veckor lång semester utan att ha plockat in mina krukodlade pelargonior, dahlior och fuchsior. 

Det var dumt, ett stort risktagande, men de var som vackrast tack vore den milda hösten. Eftersom jag flera gånger tidigare haft fuchsior i blom vid jul, valde jag att hoppas på milt väder. Och, i ärlighetens namn, prioriterade jag dåligt och hann inte med allt som skulle göras. 

Köpt på postorder från nedlagda Rockdala plantskola.

Med facit i hand hade jag kolossalt fel. Vi kom hem till 4 minusgrader och kylan höll i sig i en hel vecka. Krukorna var fastfrusna på backen och växterna stelfrusna. De var bortom all räddning. 

Några av fuchsiorna var 4-5 år gamla och mycket ståtliga.  Jag fick blunda när jag efter någon vecka kunde lyfta och tömma krukorna.

Men. Detta bäddar förstås för något nytt. Jag har nu ett 30-40 -tal stora krukor som ska få husera nya växter. Och väljer jag smart kan jag slippa vinterförvaringens strapatser. 

 

Hostor passar faktiskt utmärkt för kruka. Och många behöver delas. 

Det kanske blir något helt annat eller också blir det en runda till närliggande Åkrabergs plantskola i Väröbacka, som brukar ha ett imponerande brett sortiment av pelargon- och fuchsiasticklingar i februari. 

 

Varje fredag kommer något nytt, klicka och se....