Efter att ha avyttrat de flesta av mina dahliaknölar i höstas ska jag denna säsong satsa en del på bär- och grönsaksodling. Trender passerar mig inte obemärkt förbi, ser ni.

Valet av plats var självklart, även om solförhållandena inte är helt optimala. 

Jag har tyvärr inga bilder från den tid platån var grön och frodig, så det blir bara bruna bilder idag. 


Så såg det ut 2013 då jag kom halvvägs med omvandlingen och planterade tre amerikanska blåbärsbuskar vid bergväggen. 


Den stora björken som efterlämnade en stubbe och sina enorma rötter fällde vi för 10 år sedan i rädsla för att den skulle blåsa omkull. På grund av sin placering i norr skuggade inte björken någon del av vår tomt däremot förändrades omgivningens vattenförsörjning efter fällningen och det märktes. Undervegetationen exploderade och vildkaprifol, olika sorters ormbunkar och inte minst blåbär stormtrivdes i den forna björkens fuktiga mylla. 

Det är svårt att tro det, men det är här jag brukade sitta på en pall och plocka sisådär 10 liter blåbär på somrarna, vila hjärnan, sortera tankarna och gå ner i varv med hjälp av det monotona, enkla arbetet. 

Det är slut med det, blåbärsriset dog våren 2013 och ormbunkarna tog fullständigt över. Blåbärens återhämtning, som jag hoppades på, uteblev. Mina framtida planer för platsen kommer inte att medge någon avstressande aktivitet. Grönsaker är arbetskrävande, det vet jag med mig sedan barndomen. Hjälp! 


Trappan i höger hörn skallrar om att vi är en bit upp på berget. 

 


Jag har ägnat de två senaste vintrarna åt att springa upp och ner på den där trappan och göra platån odlingsbar. Jag grävde bort rötter och stenar, kånkade hem massor med torvblock,  gjort upphöjda rabatter, fyllde på med jord och trampade ut gångar. 


Här ser man att platån ligger i nivå med husets övervåning

 

Avlång och endast 4-5 m bred terass med stup till vänster. 

 


Nedanför finns ännu mer berg och klippor


På en annan bergplatå, som ligger i anslutning till den förra, har jag sedan tidigare jordgubbsodling, som börjar bli trött och behöver föryngras och flyttas till de nya bäddarna.



I helgen inhandlades några nya invånare. Två amerikanska blåbär (Duke, som är vanligast i kommersiell odling och Polaris), en röda vinbär (Rosetta) och en svarta vinbär (Storklas, eftersom jag redan har Titania och Öjebyn). 

 


Amerikanska blåbär är en ny bekantskap för mig som haft i sort sett obegränsad tillgång till skogsblåbär i 10 år. Nu har jag fem buskar, olika namsorter. 

Det kommer att smaka gott i sommar.