En bit in i september, efter en tidig vår och en överlag torr och varm sommar är upptäckt av ny blomning nästan lika spännande som spaning efter vårtecken i februari. De flesta sommarblommor och vissa perenner, som kärleksört, sköldpaddsört, rosenflockel har blommat länge och är fortfarande fina men de få riktigt senblommande perenna växterna hinner man ju helt glömma bort resten av året. 

Så även om jag vet att skuggliljan (Tricyrtis) inte är någon skuggväxt utan bör placeras i minst halvskugga för att hinna blomma överhuvudtaget, var det en mycket angenäm överraskning att se dem i nästan full blom i ett av trädgårdens mer avlägsna hörn.

 


Skuggliljans bladverk och spridningsförmåga är inget fel på. 

 

Och inte heller på de små, prickiga blommorna. 
 

Många outslagna knoppar - blomning minst en månad framöver kan det bli


En annan växt som har hållit låg profil tills nu är vaxklockan. Kirengeshoma, som vaxklockan heter på latin, borde vara betydligt mer populär än den är. Den vaknar visserligen sent på våren (lökväxtkompis!), men utvecklar fina ljusgröna blad och pryder sin plats hela sommaren. Och som grädde på moset kommer fint formade ljusgula blommor på mörka stjälkar sent på säsongen. 

Mina exemplar fått flytta runt och är tyvärr inte i toppskick, men jag har sett nästan meterhög bestånd i andra trädgårdar som imponerade djupt. Vaxklockan är lite trög i starten och det fel jag gjorde vid planteringen var att jag satte dem mellan rhododendron som växte snabbare och höll på att kväva dem. Nu har de flyttat, fått större utrymme och håller på att återhämta sig. Av mina två exemplar är den som står i mer skugga som mår bäst. Däremot blev den bambiäten, så blommorna är färre. 

 


Högre och tätare ska bladverket bli med åren



Milt gula blommor 

 


med utsökt form

Skugglilja kan man hitta i många olika utföranden (läs färg och form), medan vaxklocka ser ut som ovan. Kanske något att ha siktet inställt på på den stundande höstrean på plantskolorna?